Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga av Sophie Adlersparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•8
frånskiljas och öfvertygelsen, renad, framgå, för att under
slipningen mot andras antaga en klar och bestämd form. Ack!
huru gerna skulle jag ej för alla dessa vilja upprepa din
fråga och sedan bringa dig svaret, så, som jag önskar att
det skulle ljuda!
Du skall kanske invända att det ansvar jag här
antydt, såsom ett af qvinnans heligaste, icke är något nytt,
icke är någon tanke från i går eller i dag. Och du har
rätt. Denna pligt har alltid i någon mån varit erkänd,
ofta med en fin instinkt, mera sällan med det ädlare
medvetandets kraft utöfvad. Den sista stora kampen har,
öfverallt der den förts med rena vapen, burit de vackraste
vittnesbörd om andan i de hem, som hos de båda parterna
fostrat denna öfvertygelsen fasthet, detta osvikliga mod,
denna uppoffrande sjelfförsakelse i striden derför. Men
äfven detta skådespel, du vet det, har sin skuggsida,
vittnande om något helt annat. Så har ju hela vår
tidsriktning, och ju mera man fröjdas åt den ljusa, fria,
hoppgif-vande anblicken, desto djupare 6örjer man och bäfvar öfver
den mörka, den trälbundna. Så gör åtminstone den svaga
qvinnan. Hon tror, att i en tid, då. hvartut man än blickar
— inom den politiska verlden, inom affärsverlden, inom
pressen, ja inom det enskilda lifvet, der kotterier dväljas,
hvilka spela samma roll, som smädepressen i det offentliga *)
— 6pår af en djupt och vidt kringgripande moralisk
depra-vation möta ögat; i en sådan tid tror hon, att det är en
pligt att framhålla och skärpa medvetandet deraf, att
familje-lifvet är det offentliga lifvets vagga — att hemmet är
samhällets skola — att modren danar mannen — att makan bär
sin andel af hans offentliga ansvarighet — korteligen, att
qvinnan ocli familjen äro djupt och oskiljaktigt införlifvade
med mannen ocli hans offentliga karakter, hans offentliga
verksamhet. Har jag här rätt uppfattat denna pligt, så finner du
lätt hur oeftergiflig, hur tvingande den måste vara, just i
detta ögonblick, då det gemensamma ansvaret blifvit i så
hög grad stegradt och utsträckt.
*) Om jag, tvingad af sanningen, tillägger att itfven qvinnor deltaga
i dessa kotterier, sà sker det med den djupaste förödmjukelse och i
smärtsamt medvetande deraf, att de hafva förverkat den sanna qvinlighetens
rätt, och således icke hafva någon röst vid besvarandet af frågor sådana
som dina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
