Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
utkämpad, lefde blott af Guds kärlek, Vi förmå här endast,
jemte några stammande ord af saknad ock hängifvenhet, meddela
några flygtiga teckningar af den hädangångnas sista lefnadstid,
af hennes första och sista hem i Sverige, af hennes
sommar-lif der, hennes brefvexling under hösten och hennes slut-
År Sta.
Redan om våren 1865 beslöt Fredrika Bremer att lemna
det oroliga, tröttande och kostsamma hufvudatadslifvet, för
att söka en lugnare fristad på sin gamla fädernegård i den
sörmländska skärgården, der hon äfven tillbragt den
föregående sommaren.
»Jag börjar känna årens tyngd,» sade hon vid afskedet,
till den, som tecknar dessa rader; »jag behöfver ro att
afsluta mitt sista arbete, och sedan skall det bli godt att få dö
2?å mitt gamla Årsta.»
Årsta är ett gammalt präktigt herresäte, med vackert läge
vid Saltsjön i Öster llanninge socken, omkring tre mil söder
om Stockholm. Det nämnes redan i gamla urkunder från
13 och 1400 talet såsom tillhörande än en, än en annan af
konung Albrechts tyska riddare. Gustaf II Adolfs
krönike-skrifvare berätta, att då svenska krigsmakten, under
konungens eget befäl, sommaren 1621, skulle öfverföras till Riga,
mönstrades trupperna på Årsta äng i närvaro af Axel
Oxenstjerna, som uppläste och lät dem besvärja de nya
krigsartiklarna. En rödmålad, skröplig träbyggnad med
vidunderligt hög takresning, som utgör den ena flygeln, visas ännu
af folket såsom Gustaf Adolfs sista bostad på svensk botten,
innan han . vid den närbelägna Elfsnabben steg ombord för
att afgå med hären till Tyskland. Men äfven den stora
manbyggnaden har sin historia, gerna, ehuru med åtskilliga
variationer, berättad af de gamla på godset. Så förtäljes huru
en rik och mäktig fru till Årsta, gref vinnan Bielkenstierna, då
hennes herre och man drog ut i krig och blef borta i
mänga år, farm för godt att använda godsets sparmedel och
arbetskrafter till att uppföra den stora slottslika byggnaden,
som ännu utgör gårdens största prydnad. Då mannen sent
omsider återkom till fäderneslandet och redan på afstånd fick
underrättelse om sin kära husfrus egenmäktiga tilltag, skref
k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
