Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
i denna tidskrift som i den herrliga minnessången af Topelius.
Båda åsigterna ha med värme förfäktats af sina resp.
målsmän och tvisten blef ofta oafgjord. Nu är den löst och, i
sanning, klarare och ojäfaktigare kunde det ej ske, än
genom det enkla, trohjertade svar Fredrika Bremer sjelf här
omedvetet och på förhand gifvit. Huru hvarje hennes
uppgift, hvarje yttring af hennes andes verksamhet, hvarje sträfvan
efter ljus och frihet för henne sjelf och andra, dock hade
sitt innersta ursprung i den christliga frihetens och kärlekens
lifskälla inom henne och likasom uppgick i den, ju mera
hon närmade sig upplösningen af lifvets redan klarnande gåta,
derom vittnar bland annat ett bref, skrifvet kort före jul, till
en af hennes äldsta och i ungdomen förtroligaste vänner:
»Ålderdomen,» skrifver hon, »skänker ofta lugn både inom och
utom oss. Den är en god vän, isynnerhet om den lyckan blifvit oss
beskärd att — lika mycket på hvilka vägar och genom hvilka qval —
finna Honom, Tröstaren, Frälsaren, Lifsförnyaren, Gud i Christo!
Då har man ock funnit en outtömlig skatt af lugn och lif och glädje: föns
vitæ nämndes den af cle gamla kyrkofäder. Genom den bli vi icke
blott på godt vis oberoende af andra, utan äfven, på sätt och
vis, oberoende af vår egen synd, och brist—vår sjelfviskhet, neml.
då vi verkligen känna och erkänna den, och i bön och kärlek till clen
ende Hjelp ar en bereda oss till den förvandling, som vi väl hunna
förarbeta, men endast Jrlan fullborda.
»Äfven härifrån kunde jag gifva dig en tafla af en lycklig och
fridfull ålderdom. Det förekommer mig ofta helt underfullt när jag,
från detta mitt barndoms- och ungdomshem, nu min ålderdoms, ser
tillbaka på den väg jag tillryggalagt och hvartill den slutligen fört
mig. Ovilkorligt lyftes då mitt hjerta och mina händer i tacksamt
erkännande af en faderligt ledande försyn, och jag beder:
»»Fader vår! Iielgadt varcle (och blifve af alla) ditt namn!»
»Min sista bön liksom mitt sista arbete, under mitt dagliga
sökande att i anda och sanning allt fullare fatta den rikedom, som den
christna uppenbarelsen innehåller, äro att få vittna om Iionom, och
dermed, under det min försvagade kropp sjunker mot sitt mål, få
styrka mina bröder.
»En gång i det andra ljuset skola alla de som lefva i Honom,
harmoniskt samverka för lians rike. »Gåfv oma äro mångahanda
men anden är en.»»
Dessa betydelsefulla ord och de här ofvan anförda, rörande
»arbetet för systrarna», voro bland de sista Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
