Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
manna medvetandet, genomdrefvos, en efter annan, de så länge
påyrkade förändringarna och blefvo lag. Allt sedan har
frågan om qvinnans medborgerliga rätt och pligt stått på
dagordningen inom våra lagstiftande församlingar och, under
påtryckningen af det alltmera klarnande medvetandet om dess
berättigande, framskridit, än i en, än i en annan praktisk
riktning. Så hafva vi sett den stiga från yrkeslifvet till
undervisningens högre område och derifrån upp till det
medborgerliga lifvet *), tills den slutligen letat sig fram till den
grundsats, som man vid innevarande riksdag sökt bringa till
offentligt erkännande, en grundsats, som, redan för länge
sedan klart uttalad af en Hippel**), en Ficlite, en Legouvé, en
Mill, en Parker, för att icke nämna alla välkända, svenska
auktoriteter, närmast kan uttryckas med följande ord:
»Qvinnan har en ovärderlig egenskap, oberoende af alla
andra, den att vara menniska, och såsom sådan har hon i allt
samma rätt och pligt, som tillkommer det menskliga väsendet.»
Men när man sålunda, från den ena medgifna
rättigheten till den andra, likasom trefvat sig fram till den stora
grundlag, efter hvilken man hittills omedvetet eller ofrivilligt
handlat, då ryggar man tillbaka och förnekar eller vågar icke
uttala den sanning man funnit. Man bortvisar den, såsom
stridande mot både gudomlig och mensklig lag och söker
öfvertyga sig, att den i mensklighetens föregående
utveckling icke eger något berättigande.
Detta påstående kunde vederläggas med en gammal
sats, som ofta och med skäl blifvit tillämpad på inre, så väl
som på yttre områden. Naturen gör icke något sjirång.
Kedjan af menniskoslägtets sedliga utveckling, från lägre till
högre stadier, är lika obruten som länken af den synliga
skapelsens utvecklingskedja. Det skenbart nya är blott det
gamla i en ny, förädlad gestalt, en högre utveckling af redan
för handen varande lägre lifsformer af samma art. I det varde!
som tände den första lifsgnistan i den andliga verlden, så väl
som i sinneverlden, låg kraften förborgad, icke blott till ett
evigt fortvarande, sig sjelft förnyande, men till ett ständigt
stigande, sig sjelft förädlande lif. Gäller detta
menniskoanden, så, gäller det äfven formen för hans verksamhet. Den
*) Genom valrätten inom kommunen, hvilken rätt under det nya
statsskicket får en ännu högre medborgerlig betydelse.
**) feber die bürgerliche Verbessenuig der Weiber (1702).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
