Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65’
VII. NÅGRA ORD OM DET NATURLIGA SYSTEMET FÖR UPPFOSTRAN
OCI1 DESS FÖRKÄMPAR I FRANKRIKE.
(Des facultés humaines et ilo leur rtéveloppenient par 1’e’ducation, pur
M:!le March ff Girard. Paris 186").
Recension af samma arbete i Journal deb Economistes för November 1S05
af Mr Victor Modeste.)
Det händer ju ibland att vi på resor komma i samspråk
med en fremling, hvars första ord gifva oss den glada
öfvertygelsen, att vi stå inför en öfverlägsen personlighet, till
hvilken vi kunna se upp, af hvilken vi hafva något att lära.
Hvarje ämne, som under samtalet med en sådan person
bringas å bane, erhåller likasom en ny belysning; de omgifvande
föremålen framträda i en annan dager; hela trakten,
hvarigenom man färdas, och som kanske dittills förefallit temligen
hvardaglig, får, belyst af hans sinnrika förklaringar, en högre
betydelse, en större, mera fängslande karakter, ett nytt lif.
Någon gång händer det ock, att den nye reskamraten har en
vän, med hvilken han gör oss bekant, en vän, full af
meddelsamt lif och intresse, äfven han, men af ett olika skaplynne,
som ger umgänget med dem båda ett rikare, mångfaldigare
behag och kommer dem att för en uppmärksam blick röja
allt mer och mer af hvarandras innersta karakteren
Sammanträffa vi då slutligen vid någon af resans stationer,
händelsevis, eller efter aftal, med någon af våra gamla vänner,
så skynda vi naturligtvis att göra honom bekant med
reskamraterna, och så uppstår ett allt lifligare och rikare utbyte
af tankar och erfarenhet, af vetande och åsigter; och när till
slut, vid resans mål, det lilla kotteriet upplöses, skiljes man
åt, hvar och en med en behållning, större i mån som man haft
mera att lära och sjelf känt behofvet att rikta sitt inre med
något af den öfverflödande rikedom, som högt begåfvade och
mångsidigt utvecklade naturer omedvetet utströ omkring sig,
besannande en fransk författares påstående:
»C’est par ce qui est superflu en nous que nous agissons sur
les autres. C’est le väse trop plein qui se répand en deJiors».
Dessa de gifvande naturernas behållning, torde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
