- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
114

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114’

ledet som soldater. Detta lärer ha åstadkommit någon
minskning i befolkningen, men för mina ögon tyckes det dock ej
vara brist på menniskor.

»Besöket i en af de oräkneliga byarne på Nilens
stränder saknar ej intresse. Man nalkas öfver de odlade fälten,
hvarest bär och der en slaf, tillhörig någon rikare egyptier,
arbetar naken i den brännande solvärmen; vid gränsen af
byområdet mottages man af smutsiga, hesa, skällande
individer af hundslägtet, hvilka sedan under oupphörlig, infam
musik följa främlingens steg genom byn. Atmospheren, förut
varm, blir nu qväfvande, bemängd med dunster från de
högar af smuts vid ingången till boningarna, hvilka ej foglar
och hundar hunnit bortskaffa. Bredvid eller i denna smuts
hvilar, utsträckt i solen, araben, rökande sin pipa och
smut-tande på kaffekoppen samt kastande endast en mörk,
misstrogen blick på den förbigående fremlingen, utan att vidare
bevärdiga honom med något tecken till uppmärksamhet, Ur
dörrens mörker framtittar skyggt en qvinna, med alla
anletsdrag, utom ögonen, dolda under slöjan, eller möter man en
annan med vattenkrukan på hufvudet, på väg till eller från
floden. Jag har låtit min dragoman tilltala några af dessa,
men då bar oftast en af de sofvande gestalterna i solskenet
till hälften rest sig för att med hotande ord och åtbörder
vända sig mot oss och qvinnan, påskyndande den senares
steg och tystande min dragomans vältalighet. Qvinnorna
förrätta näst efter slafvarne det svåraste arbetet och det är
derföre ett slags rikedom att hafva flera hustrur.

»Infödingarne vid Nilens stränder äro temligen fredliga.
Våra matroser hafva visserligen varit i delo med dem,
men aldrig vi sjelfva mer än en gång. En morgon, då vi
sutto vid vår frukost, stördes vi nemligen plötsligt af skrik
och bullei-. Nästa ögonblick störtade Malak in i
salongen, ropande med liög röst. på hjelp och bössor. Mina voro
alltid laddade och jag sjelf var, med studsaren i hand, tätt
åtföljd af mina beväpnade kamrater, inom en sekund på däck.
Vår båt hade stannat, hindrad i sin framfart af en stor
farkost, som låg tvärs för fören; till venster om oss hade vi en
mindre båt, hvars besättning, bestående af 2—3 man, hakade
sig fast vid vår bredsida. Den stora båten var fylld af 20
till 30 nakna, svarta figurer, hvilka, så godt utrymmet tillät,
med åror och lansar fäktade med vår lilla skara matroser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free