- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
116

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lic

ning men beröfvades den af en förbigående nubisk båt på
Väg till Kairo, hvarest dylika skinn betalas högt. Den var
4—ö alnar lång. Den andra sköt jag söder om samma
ca-taract; den flöt genast upp och följde ned med den starka
strömmen, hvarföre vi som gingo uppför med vinden ej kunde
få honom med. Jag har äfven skjutit en schakal på bete
under natten, men ingen hyena.

»27:de Jan. På morgonen när jag uppsteg på däck såg
jag i det blånande fjerran Djebel-Aboucirs spetsiga bergstopp
resa sig mot himlen, och vid pass kl. 3 anlände vi till
Ouadi-Halfva, en liten by på östra flodstranden, som är den
sydligaste plats, till hvilken man kan framtränga med båt på
Nilens vatten. Det. var således här vi skulle vända stafven
åter mot norden. När vi väl lagt i land samlades värt
manskap framför kajutans dörr och helsade oss, under det ett
vänligt leende belyste deras bruna anleten, med den önskan att
Gud ville föra oss tillbaka till vårt land så lyckligt som ban
ledsagat oss till Nilens andra cataract. Vi tryckte deras
händer och beredde oss derefter att begifva oss till
Djebel-Aboa-cir eller högsta och mellersta punkten, som beherrskar andra
cataracten och bildar gränsen till det öfra Nubien. Vi stego
ombord på en usel, halfrutten båt, förd af några infödingar,
och, närmande oss cataracten, hörde vi snart vattnets brusande
bland klipporna, då det kastar sig ned genom de tusen
kanaler, som bildas af de i vild oordning här och der af
naturens hand kringvräkta basaltklipporna. Vi begåfvo oss in
mellan dessa klippöar samt sandbankarna. Der fanns föga
spår af lif. Mellan stenarne uppspirade blott här och
delen giftig Euphorbia; en häger såg jag på något afstånd
spatsera på sanden; några glador sväfvade i luften och en sparf,
jagad af en af dessa, 6törtade förbi oss och ned i vattnet.
Förskräckt af vår oförmodade åsyn höjde ban sig åter i
luften, då han träffades af min studsare och död följde det
forssande vattnet nedåt. Jag gaf ett tecken åt en af våra svarta
följeslagare och genast störtade den lydiga varelsen ned i
skummet, kämpande sig fram, ibland synlig med sitt rakade
hufvud öfver vågorna, ibland neddragen af vattnets kraft,
samt återvände efter en stund med den skjutna fogeln i
munnen. Sedan han nedlagt villebrådet vid mina fötter
återvände han, skakande sig som en våt hund, tyst och
allvarsam till sin pluts vid ärau. Efter en stund, då forssén blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free