Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118’
hvarje åra, tvenne vid styret samt dessutom en hop i reserv
för stundande behof. Som vanligt genljöd luften af deras
vilda sång, när farkosten började röra sig nedåt, först sakta,
men sedan, då den råkade in i den starkare strömfåran, allt
snabbare och snabbare tills vi slutligen rycktes framåt med
pilens hastighet. Allt gick ännu lyckligt; vi passerade det
första lilla fallet och inrycktes i den större forsens kokande
kittel, då plötsligen, när vi hunnit nära dess slut och det
vigtiga ögonblicket inträffade då svängen åt höger skulle
göras, roderstången med ett häftigt brak afbröts tätt invid
rodret, hvarigenom vi beröfvades hvarje möjlighet att regera
det senare. En dödstystnad rådde ombord, ett säkert tecken
att araberna äro förskräckta; ögonblicket derefter började
båten svänga rundt som en snurra, kastad än åt den ena
sidan, än åt clen andra, under det vatten rusade in; alltid reste
sig dock farkosten åter, ehuru suckande och klagande som en
dödssjuk. Huru vi kunde undgå att kantra begriper jag
ännu i denna stund icke, besättningen förklarade det sedan
såsom ett underverk; det vissa är emellertid att båten höll
sig uppe och började, ehuru halffylld med vatten, att med
bredsidan förut fortsätta sin ilande bana nedåt, hvarest på
ringa afstånd syntes det nästa fallets hvita skum och mörka
klippor. Att den bräckliga farkosten ej redan krossats mot
klipporna var, som sagdt, ett underverk, men ett underverk,
hvilket vi ingalunda kunde hoppas skulle förnyas vid det
andra fallet, hvilket vi nalkades uppifrån, styreslösa och ined
ohejdad, svindlande hastighet. Jag och mina kamrater
befunno oss på däck, vår dragoman, som genast afkastat sina
kläder, höll sig i vår närhet; rundt omkring oss sågos
museimännen nedstörtade på knä och med händerna sträckta emot
himlen afvakta utgången. Min och, såsom jag sedan hörde,
allas tanke var, att vi voro förlorade, och troligen hade detta
blifvit händelsen, om ej en man varit, hvilkens raskhet
räddade oss alla. Det var vår Reis. Medan alla ombord
orörliga och tysta afbidacle hvad som komma skulle, fattade han
ett rep, fastgjordt vid masten, störtade sig i vattnet och
vräktes ögonblicket derefter upp på en klippa, bland hvars
stenar han försökte att fastgöra linan. Tvenne gånger rycktes
han loss från klippa till klippa och först vid tredje , försöket
lyckades han, då båten ändtligen hejdades, omkring 100
alnar från det andra fallets början. Detta allt var några ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
