Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126’
rätt klok, enär hon sjelf ingalunda fann saken så
förundrans-värd. Gång efter annan uttalade Miss Bremer sedan sitt
bekymmer öfver hur det skulle vara möjligt att med så små
medel uppföda »stugan full af barn», och otaliga voro hennes
frågor, huruvida det var bruket bland mödrarne i Englands
byar att få: »multitudes af Utile babies all at once.» Ännu
långt efteråt bibehöllo Addlestones dubbla tvillingpar sin plats
i hennes minne och omnämnas i mer än ett af hennes bref.»
Mrs Halls landtgård var belägen på blott en lagom
promenads afstånd från Windsor och Virginia Water, en liten
insjö med vackra omgifningar i den till Windsor hörande
vidsträckta parken. Traktens naturskönheter besågos med nöje
af clen svenska gästen; dock syntes henne Virginia Water, i
hela dess intagande behag, mera lik en leksaks-sjö än ett
verkligt vattendrag, säger Mrs Hall. »Hennes åsigt, om
lakesce-nery» tillägger hon, »hade blifvit bildad under inflytandet af
Nordens vattenrika fjellnatur, och ehuru hon beredvilligt
medgaf oss hela företrädet af den högre odlingens skönhet,
ansåg han oss dock påtagligen för ett folk, som saknar allt
begrepp om hvad berg och sjö vill säga.»––– — —
Bland andra små tilldragelser af föga bety denhet erinrar
sig förfin huru Fredrika Bremer vid ett besök på den så
kallade Magna Charta-ön utbrast i ett varmt loftal öfver de
engelska baronerna, hvilka nödgat den tvekande kungen att
underteckna den lag, som betryggade folkets rätt, och huru hon
i ett slags frihetsälskande svärmeri kysste den af traditioner
helgade sten, der den beryktade rättshandlingen säges hafva
försiggått. — –––––––––
»Miss Bremer,» fortfar berätterskaii, »var en qvinna begåfvad
med stark och sjelfständig karakter samt varm och sann
känsla. De offentliggjorda brefven till hennes syster äro ett slags
underbara urkunder af ömhet och kärlek. Jag visste huru hon
älskade denna syster, och med hvilken fröjd hon afbidade
återseendet såsom den stora belöningen för all den möda och
det obehag de långa resorna medfört. Under de glada
aftnar hon tillbringade med oss, då hon var den lifgifvande
anden i vår lilla krets, än sjungande för oss sitt hemlands sånger,
än lärande oss svenska folklekar, undföll henne allt emellanåt ett
ofrivilligt ord om systern, just som hade hon varit den lefvande
bevekelsegrunder! till alla hennes tankar och handlingar. —
Men ack! då vi sista gången från toppen af St. Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
