Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137’
bad honom spefullt, att vid sin hemkomst hafva de franska
vetenskapsmännen i benägen åtanka. Emellertid må vi ej
glömma att Örsted den gången ej lofvade mera än hvad han
sedan verkligen höll. Vi igenkänna dock måhända i svaret
något af det öfvermod, 30m uttalades hos Örsted som barn,
då ban ville bli romersk kejsare.
Från Paris reste Örsted hem öfver Belgien, Holland och
Nord-Tyskland. Vid sin hemkomst fick han i uppdrag att
hålla fysiska föreläsningar vid Köpenhamns universitet. Dessa
blefvo talrikt besökta, och inverkade genom det egendomliga
föredraget isynnerhet kraftigt på de unga, såsom mest
emot-tagliga för nyare idéer, och minst besvärade af förutfattade
fördomar. Vanligen började han med att förutskicka några
anmärkningar rörande det ämne, hvarom han tänkte tala,
ibland äfven med utläggningar och förklaringar af enskildta
uttryck, för att förvissa sig om att blifva förstådd, när han
gick vidare; ibland dröjde ban äfven vid öfversättningar af
vetenskapens tekniska termer till danska språket.
Föredraget utmärkte sig alltid genom stark konseqvens, dock
tilltalade han ej förståndet ensamt, utan tog småningom den ena
efter den andra af själens förmögenheter i anspråk, till dess
han hade till den grad fängslat sina åhörares uppmärksamhet
vid det föresatta ämnet, att detsamma stod klart och lefvande
för deras inre åskådning. På sådant sätt blef hans tal allt
mäktigare, likasom en ström, som växer och upptager många
bifloder i sig, och till sist verkade det med en sådan styrka, att
få kunde emotstå den öfvertygande kraften deraf.
Bland de äldre deremot af hvilka många voro vana att
anse vetenskapen såsom ett aggregat af osammanhängande
enskildheter, funno hans meningar mycket motstånd. »De
tro icke,» sade örsted en gång sjelf på sitt egendomliga och
naiva uttryckssätt, »att det finnes en så djup och
genomgripande grundtanke, en så följdriktig förnuftsenhet i naturen,
som jag tycker mig spåra deri. Och dock,» tillade han,
vändande sig till sina åhörare, »mån J väl sjelfva inse att det är
mycket oförståndigt att förkasta det mot hvilket man ej kan
invända annat än att det är alltför förnuftigt för naturen, d.
v. s. alltför förnuftigt för det högsta förnuftet sjelft; ty från
detta har ju bela naturen sitt upphof.»
Det var år 1820, som Örsted gjorde sin verldsberömda
upptäckt. Redan före hans tid hade det funnits forskare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
