Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142’
de och utbytte tankar likasom i de yngre åren; då som förr
kände de med sig, att den ena var en fulländning af den
andre. Minnet af en man, sådan som endera af dessa bröder,
förefinnes sällan i något lands tideböcker, det af ett
brödrapar, oupplösligt förbundet såsom detta, måhända ingenstädes.
Yi hafva med flit undvikit att tala om Örsteds
personliga tro; hvad han tänkte om Grud, verlden och menniskans
bestämmelse, tilltro vi oss icke kunna afgöra. Om det hade
varit nödvändigt för vårt närvarande syfte hade vi måhända
upprepat andras vittnesbörd derom. Men vi hafva föredragit
att i en följande uppsats låta Örsted sjelf afgifva sin
trosbekännelse, öfvertygade att hans egna ord i detta afseende
äro de tillförlitligaste, samt att hans ädla och verksamma lif
städse skall förblifva den bästa mätaren på hans förhållande
till naturens Upphofsman.
Örsted hade den sällsynta lyckan att upplefva den
femtionde årsdagen af sitt inträde i statens tjenst. På denna
dag gaf det danska folket en fest till hans ära. Hans vänner,
lärjungar och många beundrare hade vid detta högtidliga
tillfälle förenat sig om att gifva honom ett ovanligt bevis på
deras tillgifvenhet. De hade nemligen sammanskjutit en
penningesumma och derför åt honom inköpt den s. k.
Fasangården, en skön sommarboning i Frederiksbergshave, hvilken
boning förut tillhört. Oehlenschläger. Konungen hedrade
honom vid detta tillfälle med en högre värdighet än någon
professor vid Köpenhamns universitet förut innehaft; från det
sistnämnda erhöll ban en doktorsring med ett Minervahufvud
i drifvet guld och infattadt af diamanter; studentföreningens
äldste gjorde honom till sin hedersledamot och en deputation
från industriföreningen infann sig, för att tacka honom för
allt hvad ban gjort för utvecklingen af landets konstflit.
Örsted besvarade alla de tal, hvilka ställdes till honom, med en
vältalighet, hvars kraft och skönhet öfverraskade alla de
närvarande, huru vana de än voro vid hans stora snillegåfvor.
Festen öppnades med en sång, författad af Danmarks
yppersta skald, och afsjungen af studentcorpsens chör. Om aftonen
ärades ban af studenterna med ett fackeltåg. Folk af alla
klasser, åldrar och förmögenhetsvilkor täflade om att hedra
honom; också ansåg Örsted denna dag som den skönaste i
sitt lif. Den hade äfven bragt honom den största ära som
någon menniska kan erhålla — beviset på medborgares för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
