Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
XXVII. ANVISNINGAR RÖRANDE LÄSNING, FÖRETRÄDESVIS
AF DIKTVERK *).
Konsten att låsa med urval och så, att läsningen lemnar
en verklig behållning är svårare än den att korrekt och med
vacker deklamation läsa högt. I samma mån är den äfven
vigtigare för själens och hjertats bildning. Skaldekonsten och
läsningen af det yppersta denna konst frambragt stå i ett så
nära samband med menniskoslägtets och den enskilda
menniskans uppfostran, att omtanke och urval vid läsning är en
samvetspligt, hvilken vi ingalunda flygtigt kunna öfverhalka,
såvida andras och vår egen karakters utveckling ligger oss
verkligen om hjertat. Läsning är ej blott och bart ett nöje;
allt skadligt inflytande af densamma kommer just derutaf, att
den uppfattas såsom ett. sådant, såväl af många, hvilka älska
denna sysselsättning, som af dem, hvilka ogilla densamma.
De senare anmärka mot läsning af diktens skapelser, att den
syftar att göra oss antingen verldsliga eller opraktiska.
Verldsliga? Enskildta verk, enskilda dikter kunna vara detta, kunna
sakna den förädlande gudomsgnistan, men skaldekonsten sjelf
är af Gad. Det är nog att här blott antyda detta. De
förklarade motståndarne till denna sats skulle man ej ens kunna
öfverbevisa med en hel bok. — Opraktiska? Poesien förer
bort från det. verkliga lifvet! Denna förebråelse stödjer sig
på den begreppsförvirring, som ej förmår skilja sann
bildning från falsk, och derföre förkastar all bildning såsom
skadlig. Hvad man invänder mot poesien, såsom sådan, har vid
noggrannare pröfning blott sin tillämpning på den dåliga,
sitt namn ovärdiga poesien, eller på ett oriktigt bruk, att ej
säga missbruk, af densamma.
Poesien förer bort från det verkliga lifvet? — Man har,
då man så talar, falskt sentimentala månskensmenniskor för
ögat, män, hvilka lefva liksom riddar Toggenburg af rim,
och hvilkas lif förflyter under åskådandet af ett fönster, unga
damer, som ej kunna fatta hum man kan lägga bort Göthe
och muntert taga stickstrumpan i hand, eller deltaga i
köks-bestyreu. Nåväl, må dessa gerna blifva föremål för ert
gyckel; med poesien hafva de dock föga gemensamt. Man
kunde snarare säga, att för ett äkta poetiskt sinne förefaller
ingen lefnadspligt eller inlet arbete prosaiskt. Blott en trivial
*) Utdrag ur Professor Eckardts »Föredrag öfver Esthetik".
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
