Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’189
Söder samlas i närheten af Katharina kyrka, samt från
Kungsholmen och nedra Claratrakten i ett litet oansenligt hus vid
Stora Wattugränden. Från norra Claratrakten och Adolf
Fredriks församling åter kunde man se de små
menniskoström-marne sammanlöpa vid det stora skolhuset på Gamla
Kungs-holmsbrogatan, från Jakobs församling vid Johannis plan och
från Ladugårdslandet dels vid Rektorskolan, dels vid
folkskolans hus på Riddaregatau.
Men vi återvända till våra trenne vandrerskor, hvilka icke
synas hafva någon sådan allmän öfverblick i sigte, men skynda
framåt mot något för oss okändt mål, nickande i förbifarten
åt de muntra barnflockarne eller stannande ett ögonblick,
medan den äldre utbyter ett gladt ord med någon af de
mötande grupperna, och svarar, än jakande, än nekande på de
ofta upprepade frågorna: »tänker ni på vår skola i dag?»
»kommer ni till oss härnäst?» »blir det ej snart vår tur?» m. m.
Småningom blifva dock dessa möten sällsyntare och
slutligen upphöra de alldeles. Desto mera ostördt fortgår
samtalet mellan de vandrande, under det de ungas spörjsmål
framlocka allt mer och mer af den påbörjade berättelsen.
Den innehåller inga storartade skildringar, inga djupa
karak-tersteckningar, inga spännande intriger eller ömma
kärleksscener denna berättelse, och förtäljaren inlägger ingen talent
i sin enkla, fåordiga framställning. Icke destomindre röjer
sig i åhörarnes uppsyn och i de ifriga frågor, med hvilka de
åter upptaga ämnet, så snart samtalet synes i fara att
af-stanna, ett intresse fullt så lifligt om än af en annan art, än
det hvarmed de skulle slukat en novell af M. S. Schwartz
eller ett opus af någon af de sju signaturerna. Hvad är det
då som kan framkalla detta på en gång lifliga och allvarliga
uttryck i de ungas anleten? frågar sig måhända någon
mötande; men om man svarade honom: »det är en berättelse
om Stockholms söndags- och aftonskolor för den qvinliga
arbetsklassen,» skulle han kanske studsa af förvåning eller
misstroget skaka på hufvudet. Så är det likväl, ehuru vi,
för att förklara fenomenet, måste erkänna att
berätter-skan, som synes vara något slags inspektris eller gemensam
direktris för skolorna, valt en annan, för åhörarne mera
fängslande form för sin skolberättelse än den af inspektörerna
på stat vanligen antagna. Ja, man vore nästan frestad att
tro det vara ett slags roman hon förtäljer, då hon börjar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
