Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’199
trefliga skolsalen, för att liinna göra ännu ett besök innan
aftonen.
Uncler vägen upptager vår berätterska ånyo sitt ämne,
omtalande liuru redan under förlidet läsår 18Ö4—65 en af
söndagsskolorna (enligt en i programmet föreslagen plan)
utvidgat sin verksamhet ocli bildat äfven en aftonskola under
veckan, för att kunna öka läroämnenas antal — hvilka
ämnen numera omfatta, utom christendom, skrifning och
räkning, äfven naturlära, samt något historia och geografi —
och under söndagen företrädesvis sysselsätta sig med
ande-liga ämnen; huru vid början af läsåret 1865—(iti exemplet
följdes af de flesta skolorna, dock alltid med bibehållande af
skrif- och läkneklasserna för äldre lärjungar; huru, i följd
häraf, de 7 söndagsskolorna från förlidet läsår, med deras 50
lärarinnor och omkring 500 lärjungar, nu stigit till 14 med
700 lärjungar och omkring 70 lärarinnor; huru den yngsta
af dessa skolor är den så kallade senskolan på söder, afsedd
för fabriksflickor, hvilkas arbete hindrar dem att deltaga i
tidigare aftonskolor; och slutligen omtalas äfven huru den lilla
uppsatsen om stopp- och lappskolor i »Tidskrift för hemmet»
föranledt åtskilliga funderingar så väl inom som utom
kretsen af de frivilliga lärarinnorna, hvilka funderingar
småningom öfvergått till handling, i det 3:ne sådana skolor bildat
sig, af hvilka en hade ända till 50 lärjungar.
»Ännu återstår dock,» tillade berätterskan, »en skola att
omtala, den vigtigaste och kanske den bästa af dem alla.»
men i detsamma voro vandrerskorna framme vid det andra
målet för sin promenad, och berättelsen fick ånyo vika för
verkligheten, i det de inträdde i den upplysta skolsalen, der
sången just nu slöt ocli klasserna på nytt ordnades.
»Hvem är här direktris?» frågade en af de unga, medun
de ännu obemärkta qvarstodo vid dörren. »Dottern till en af
liikets Herrar,» ljöd svaret,
»Hvem är det då, som hon så ifrigt synes rådfråga?»
»Ah, det är »smedens dotterdotter», såsom hon bland
förtroliga vänner älskar att kalla sig, i det hon ej utan en viss
stolthet talar om det sköldemärke, som i form af en hästsko
sedan gamla tider prydt hennes mors hus, utvisande
aktade förfäders yrke. Föröfrigt är hon en af hufvudstadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
