Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’226
en viss vikingalust vaknade inom mig. Ensam var jag, men
jag ville eröfra sköna minnen, skatter för hjertat från det
land jag första gången skulle beträda. Månen steg upp, jag
invaggades i drömmar, men väcktes mot morgonen kl. 3 vid
ropet: »nu äro vi i Christiania!» Knappt hann jag kläda mig,
innan ett fruntimmer inträdde i min hytt. Det var min
obekanta Veninde, som nu kom för att afhemta mig i sin vagn.
Vi rullade genom den ännu sofvande staden och stannade vid
dess ena utkant utanför ett täckt landthus, bygdt i
schweizcr-etil. I mitt vackra rum doftade blommor, en snöhvit bädd
lockade till hvila och jag njöt ett par timmars ljuflig ro.
När jag kom ut bländades jag nästan af den herrliga
utsigt öfver staden, fjorden och bergen, hvilken, beglänst af
morgonsolen, log emot mig från balkongen. Min värdinna kom
mig till mötes i en nätt, ljus morgondrägt, och snart satt jag med
henne, hennes man och barn vid det trefliga kaffebordet. Hon
var uppmärksam på allt, liflig och angenäm, men jag märkte
snart att hon skref, medan frukosten pågick. Den vänliga
hand, som bjöd korgen med nybakadt småbröd, flög nästa
ögonblick snabbt fram och åter öfver ett pappersblad; men
hon var undertiden icke frånvarande, det var blott som om
hon ibland vändt sig till en osynlig gäst. »Förlåt mig!
posten går så tidigt,» sade hon, och cn af gossarne sprang bort
med brefvet, som skulle till Sverige. Denna obetydlighet
syntes mig karakteristisk ocli jag förstod nu hur den snälla
husniodren hunnit med att glädja mig med så många
innehållsrika bref. Hon visste att taga tiden i akt.
Vi satte oss med våra arbeten på balkongen, njöto af den
vackra utsigten och samtalade. Senare gjorde vi ett besök i
den nedanför liggande grottan, son) gömde en bild af
Wergeland— denne märkvärdige man, om hvilken lians syster så
betecknande säger: »han fyldte os alle med denne ubestemte
Bleven og Forventning, livormed man pludselig opdager att
man huuser det Kolossale og Usedvanlige i sin Midte.u
Det skulle kanske roa dig att höra något mera om
denne kolossale Personlig/led och jag tillägger derför några af de
spridda karaktersdrag systern gifvit oss af honom i »de länge
Nætter».
»llvor han kunde være ælskværdig, livor ban var
ælsk-værdig!» skrifver hon. »Self lo lian næsten icke, han gottede
-ig, han fiöitedc ligesom Lattereu ud, men i hans Nærlied sprud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
