Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-263
medelklassen och det lägre folket i Italien, om hvilken man
ogerna talar och som dock ej med tystnad kan förbigås, om
man ej vill gifva en helt och hållet otillförlitlig föreställning
derom. Mitt vistande i Kom och flera andra af Italiens större
städer var alltför långvarigt och de upplysningar jag
derunder erhållit härleda sig från alltför tillförlitliga källor, för att
lemna mig skuggan af ett tvifvel rörande de
sedlighetsförhål-landen, som der herrska. I en stad, sådan som Rom, med
en folkmängd, som aldrig understiger 200,000 själar, utgör
blotta tillvaron af 30,000 celibater en orsak till ohjelpligt
sedeförderf. Den presterliga regeringen är prude som en
gammal gouvernant. Inga blommor få säljas af qvinnor,
inga qvinliga balettdansöser få uppträda utan de löjligaste
draperier; hvarje staty i gallerierna är livad man kallar
an-ständig-gjord; och då jag vågade föreslå att småbarnsskolor
skulle inrättas till gemensam undervisning för gossar och
flickor från tre till åtta års ålder, svarade man att
regeringen ögonblickligen skulle upphäfva en skola, der ett så
opassande förhållande vore rådande. Detta oaktadt utgör den
omständigheten att påfven sjelf är en man af rena seder, ett
föremål för skrytaktig förvåning, och det synes icke falla
någon in att ens för ett ögonblick tro, att särdeles många af
hans kardinaler, prester eller munkar, följa hans exempel.
Men låtom oss fälla en slöja öfver denna »förödelsens stad»,
och komma ihåg att Guds lag, vare sig den utvärtes eller den
invärtes, icke kan åsidosättas, utan att moralisk ohelsa
uppstår deraf —■ att den andliga despotismen och skrymteriet
icke kunnat under sekler beherrska ett folk och af detsamma
inandas lik en malaria med hvarje andedrag, utan att lemna
efter sig någon smitta att beteckna dess förgiftade spår.
Då jag härmed afslutat min korta skildring af Italiens
qvinnor under medlet af 19:de seklet kan jag ej undgå att
finna att den på det. hela framställer en sorglig och föga
hopp-gifvande tafla. Det land, som en gång hade att uppvisa en
Cordelia och en Lucretia, och som efter tvåtusen års hvila
ånyo frambragte qvinnor, för hvilka en Vittoria Colonna och
Olympia Morata utgjorde typen -— det landet borde
tvifvelsutan ännu i dag ega qvinnor, mäktiga af att bistå det i dess
bemödande att höja sig ur vidskepelsens och despotismens
mörker. Det torde äfven vara så: Italien torde ännu ega
qvinnor af denna art, hvilka när som helst kunna träda fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
