Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-282
fusk,» fortfor den gamle trädgårdsmästaren, fnysande med en
viss otålighet, »likasom vore icke äfven vårt fusk vår
Herres verk!»
Orden hade knappast hunnit öfver talarens läppar,
förlän en liten fin liand hejdande lades på hans arm, ett par
mörka ögon sågo upp emot hans, med en halft skygg, halft
ogillande blick, och ett par bäfvande läppar sporde: »hvad
menar ni?»
»Jag menar,» fortfor talaren dröjande — »ingenting
hälften så farligt som ni synes frukta. Hör mig och vi skola
förstå hvarandra äfven i den punkten.»
Lärjungen lyssnade ofrånvänclt och den gamle fortfor:
»Jag kan icke antaga det Gudsbegrepp, och ni kan det icke
heller, som gör Gud till en urmakare, den der, sedan Han
väl satt verket i gång och gjort oss alla till fria arbetare i
detsamma, håller sin mäktiga hand öfver oss och låter oss
fuska liuru mycket och huru galet vi behaga. Vi, ni och
jag, antaga ej denna lära, emedan den förutsätter en Gud,
soin kunde i god ro fördraga, att vi menniskor fuska bort
Hans verk — möjligen för att sedan sjelf få det nöjet att
göra om alltihop.» Återigen en mörknande, orolig blick ur de
spanande ögonen. »Vi antaga tvärtom,» fortfor läraren och
gaf ett halft pröfvande, halft trotsigt ögankast tillbaka, i det
han fattade den lilla handen i sina båda, »vi antaga, att allt
som gjorts och göres, nu och i all evighet, är, för att
fortfarande använda det der bildliga uttrycket, denne vår Herres
verk — vårt menskliga fusk inberäknadt.»
I ett ögonblick förvandlades det lyssnande uttrycket i
lärjungens anlete till ett af sorgsen ovilja, en harmfull
gnista tändes i ögat, och handen, som hastigt dragits tillbaka,
lades efter en afvärjande rörelse mot talaren, skymmande
öfver panna och ögon.
»Vi, ni och jag.» fortfor läraren orubbligt, »anse nemligen
äfven odlingens verk vara Vår Ilerres verk i och genom oss
menniskor.»
Ett svagt utrop af glädje och lärjungens hand låg åter
i lärarens, och ur hennes öga strålade på nytt den
klarnande, vidgade blicken.
»Och härmed,» fortsatte läraren, i det ett fridsamt leende
lekte kring hans läppar, »ha vi funnit svaret på frågan, hvad
vetenskapen har att göra med odlingens fuskverk. Har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
