Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-300
i hopp att förfin ickc liar någonting emot att vi sålunda, för
att tala med fotografen, fixera en bild, hvilken, ehuru tagen
likasom i förbigående oeh för tillfället, dock år alltför god,
och af ett alltför varaktigt intresse att bortblandas eller gå
förlorad bland det mångskiftande innehållet af en daglig
tidning.
»I de trenne orden (Svenska Lärarinnornas
Pensionsförening) ligger ej blott en framtid, som lofvar en efterlängtad
hjelp i nöden åt fattiga barnalärarinnor och uppfostrarinnor;
de innebära tillika en historia om många bekymmer och
strider, men tillika om ädel sjelfuppoffring och derigenom
vunnen seger. Denna historia är lärorik äfven ur en annan
synpunkt: den qvinliga sjelfstyrelsen uppträdde här för första
gången i vårt land; det varma nitet uppbars icke tillräckligt
af den kloka beräkningen, och när så en sann och stor plan
var nära att gå under, så räddades den genom hänförelsen
och tron på tankens sanning och på ändamålets godhet.
Lutt-radt genom dessa pröfningar, har detta qvinliga
associationsarbete nu inträdt på en fast och säker bana; man skall ej
vinna allt och icke vinna något så fort, som den varma
känslan hoppades, men man skall dock vinna mycket och
småningom. Och qvinnan eger äfven tålamodets dygd.
»Det är nu omkring 10 år sedan denna förening för
pensioner åt äldre lärarinnor bildades. En kraftfull, men något
egenmäktig vilja trädde i spetsen för detta företag.
Ungdomliga krafter biträdde detsamma, ej blott i hoppet att
dermed’ betrygga egen ålderdom, utan lika mycket af åtrån att
kunna hjelpa dem, som redan nalkades pensionsåldern.
Förhållandet mellan pensionstagarne och årsafgifterna blef icke
satt i tillbörlig jemnvigt, i det man öfverskattade de senares
belopp och drog alltför stora vexlar på extra understöd. Så
hotades hela pensionsföreningen mod upplösning, och ett
missnöje uppstod, som närdes genom de hånfulla anfall — dock
icke mot saken, utan mot sättet för dess utförande — som
framträdde inom pressen.
»Vid bolagsstämman 1859 trädde missräkningarne klart i
dagen genom revisorernas berättelse, som visade att
föreningen med ett kapital af endast 30,000 rdr hade nära 300
del-egarinnor, hvilka en gång skulle göra anspråk på pensioner,
och af hvilka många redan voro gamla och ännu flera
medelåldriga. Det visades tillika att det utlofvade pensionsbelop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
