- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
314

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-314

rätt, och så mycket man än drar sig för att med en
förnuftig jemnlikhet blanda sig med »det sämre» och af en
orim-lig högdragenhet ej vill »lägga sig ner», som det heter, med
arbetaren och tjenstefolket, så vet ändock något hvar, att
det »röda spöket» står jemte samhället och hotar dess lugn

och framtid. Dessutom har nu folkfriheten allestädes slagit

Ö

så djupa rötter, att den omöjligen kan uppryckas, och i
Amerika och i England har tjenstefolket redan tillvunnit sig
allt större friheter; bildningens och det kristliga samhällets
bestånd och lycka beror nu på om samfunds-visheten genom
lefvande mennisko-kärlek förmår lugna och genom verklig
upplysning kan till sans och försoning leda alla dem, som
lidit eller tro sig hafva lidit af samhällenas gamla orättvisor.
— Derföre är det väl så godt först som sist, att i det
allmänna och enskildta återgå till samhällighetens och
hushållets naturliga och enkla grunder eller en förnuftig
jemnlikhet i arbete och nöjen — isynnerhet som tjenstfolket är
alltmera dyrt och pockande. Och derföre bör då något hvar,
äfven de som äro i bättre samhälls-ställ ning och vilkor, i
sina hus återställa arbetets ära, d. v. s. låta de allra flesta,
äfven de alldagliga och tyngre husvärfven, under husmodrens
ögon förrättas af så många egna eller vänskyldas och så få
lejdas händer som möjligt, samt, om man ändock nödgas
hafva lejda tjenare, vare sig manliga eller qvinliga, då
umgås med och bemöta dem i clet närmaste såsom egna barn.
Men nu vidlåder nesan arbetet till den grad, att, om förnämt
folk nödgas lifnära sig dermed, så måste de dölja det som
ett brott; och om en adelig jungfru måste, såsom det heter,
»tjena», så behandlas hon då såsom vore hon en
torpar-flicka! Hvarföre då ej låta husets egna flickor, om de äro
än så bildade, få allvarsamt deltaga i hvarjehanda
husgöro-mål, hvilka, enär de äro de naturligaste, också bäst anstå
och verkligen mest roa alla qvinnor? Ty, ej virk-nålen och
gatu-vandringen i granna klutar, utan riktigt arbete med
vät-ven och grytan samt en stund vid vaggan fägnar alla
qvinnor mest. Just efter dessa trefna och ärliga mödor, som
stärka helsan samt fördrifva all pjåkighet och det ömkliga
vemodet, smakar hvilan och nöjet allra bäst; en fröjd af lifvet,
som aldrig vederfares dessa stackars qvinnor, som sofva
fram på förmiddagen, blott lefva för att klä ut sig och göra
dagsverke i förlustelser. Men lyckligtvis har dock förnuftet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free