Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-325
min lefnads vällust, så är det hennes hand som virkat is
denna gyllene träd i dess väf.
»Hur gladde det mig ej att vid hermes hand få träda i
Dresdens verldsbekanta målningsgalleri! Det var med en
e-gen känsla, midt emellan höra och se. Ty jag bekänner, att
jag så gerna lyssnade till hennes röst,, och de sköna tankar,
som. med dess ljud liksom sväfvade mellan mig och dessa
taflor, att jag nästan blott såg hvad jag hörde.»
De vänskapsband Amalia von Hell vig i Sverige knöt vid
Bernhards graf, voro starka, oförgängliga. Efter sin
återkomst till Tyskland brefvexlade hon med Geijer och andra
svenska vänner. Hon utgaf Ubersetznngen von dus
Schwe-diske Neben Zwei Nordischen Legenden» i Taschenbuch der
Sägen, und Legenden 1817. Sedan öfvade hon mest i
Dresden och Berlin sin talent för målning. Flera uppsatser af
henne uti »Kunstblatte» och i »Morgenblatt», äro delar af ett
verk öfver Sverige, jemte meddelanden öfver riktningen inom
konst och litteratur derstädes, som hon ämnade trycka. På
historisk grund tecknade hon en skön, fin bild af det
qvinliga hjertat, Helena von Tournon (Berlin 1824).
Grekernas öde väckte hennes djupaste medlidande och
hon diktade i Dresden sitt herrliga »Zuruf» och poemet »Den
Zaudernden». Dessa utgjorde tillika: med några senare
dikter den lilla diktsamling som hon 1826 utgaf till förmån för
de olyckliga Grekerna. Sedan riktade hon sitt fäderneslands
litteratur samma år med en förträfflig öfversättning af
Frithiofs saga.
Af Atterbom får man den bästa föreställning om den
umgängeskrets, hvars prydnad hon utgjort, samt af arten- af
den andeliga atmosfer, som i Beplin omgaf henne. Ilan
berättar nemligen i sina minnen från Tyskland och Italien om
sitt besök i Berlin och Dresden i Aug. 1817.
»Mot qvällen af ankomstdagen uppspanade jag vår
älskade skaldinnas boning och fann den, poetiskt nog, belägen
vid en med lindar planterad gata, midt emot en liten vänlig
öppen plats och en på denna plats fritt stående kyrka, hvars
namn, Jerusalemskyrkan, icke illa passar till den stillhet och
tystnad, som herrskar i den från stadens lifligare trakter
aflägsna och till en del af träd- och blomsterrika kyrkogårdar
upptagna Louisenstadt. Jag bor ej långt från den ena
ändan af det vidsträckta Berlin, men köper gerna det nöjet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
