Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-339
ton, som otvifvelaktigt, om ock ännu svagt ocli likasom a
mezzo voce, genomklingade alla dessa teckningar, hviskande
om rättvisa för de förtryckta, frihet för de bundna,
undervisning för de okunniga — och detta särskildt med afseende
på qvinnorna, och bland dessa främst de ogifta, såsom de
ofriaste och mest värnlösa.
Ehuru föremål för den mest smickrande uppmärksamhet,
säger minnestecknaren, syntes Fredrika Bremers
sjelfförtro-ende snarare minskadt än stegradt. En längre tid förflöt,
utan att hon kunde besluta sig till att offentliggöra något
nytt arbete. Men under tiden fortgick så mycket kraftigare
hennes inre arbete. En af dessa perioder af stor inre kamp
och utveckling, af sträfvanden och lidanden, som hon sjelf i’
ett senare arbete så vältaligt skildrar, syntes nu hafva inträdt
för henne sjelf. Först sedermera, sedan hon »blifvit färdig
med sig sjelf och sin närmaste omgifning och vunnit ett
tillstånd af frid eller åtminstone lugn», kunde hon vända sig
utåt för att »söka verka för den stora vanlottade
syskonkretsen och göra den delaktig af det goda hon tillkämpat sig».
Under tiden inträffade åtskilliga förändringar inom
hemmet. Hennes far dog sommaren 1830 och samma år gifte
sig hennes äldsta syster och bosatte sig i Christianstad, der
Fredrika följande år uppsökte dem. Här vann hon i
dåvarande rektorn, numera prosten Bohlin, en vän och lärare,
under hvars1 ledning hennes hungrande och törstande själ fick
mätta sig med frukterna af menniskoandens forskningar och
läska sig vid vetandets djupa brunnar. Talaren anför huru
hon sjelf sagt, att då läraren för henne tolkade Plato och de
sanningar, som utvecklats ur de grunder han lagt, sprungo
nya källor upp i hennes hjerta.
Från denna tid, säger talaren, räknade Fredrika Bremer,
vid 30 år, sin egentliga ungdom, sitt egentliga lif och i
samma mån hon kom till allt större klarhet öfver lifvets
vigtigaste frågor, så väl som öfver sin egen uppgift i verlden, i
samma mån grep hon med lugn och tillförsigt till pennan, ännu
alltjemt byggande på den lagda grunden: hvardagslifvet,
hemmet, qvinnans ställning derinom m. m. 183.4 utkom sålunda
Nya teckningar ur hvardagslifvet, med det för förf:ns nya
ståndpunkt betecknande mottot:»Tro och vetande äro eviga syskon»
och innehållande Presidentens döttrar, »hvilken,» tillägger
minnestecknaren, »uied alla de första teckningarnes förtjen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
