Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
kretsar, vid den hemska underrättelsen, att en ung
sömmerska, som arbetade hos en at’ denna städs förnämsta modister,
en morgon befunnits död i sin säng, bokstafligen död af
öfveransträngning efter 23 timmars oupphörligt arbete på en
balklädning, som ovilkorligen måste vara färdig på utsatt
tid. Unga flickor, som egna största delen af sin tid åt nöjet
och dermed förenade omsorger, och hos hvilka en tyvärr
alltför naturlig sjelfviskhet fostras af en öm, men kortsynt
mor, blifva ofta tidigt förslöade till känslan. De anse
sömmerskor endast till för att stå till deras tjenst, för att vara
behjelpliga att göra dem eleganta och intagande, och
bekymra sig föga om den ansträngning, de vakor, hvarföre de
utsätta den fattiga arbeterskan, blott den beställda
balpary-ren kommer dem riktigt tillhanda, liksom de ej känna
ringaste försyn för att låta kusk och hästar frysa timtals under
den kalla vinternatten, medan de flyga omkring i dansens
hvirflar och anse sig hafva »gudomligt» eller »rysligt roligt».
Söker man göra dem uppmärksamma på den klandervärda
sjelfviskheten i deras handlingssätt och uppfattning, hör man
dem ofta undanskjuta det sainvetsstygn, de ej kunna undgå
att erfara, med ursäkten: »åh, de äro så vana dervid».
Läsningen af dåliga romaner, af det slag, som engelsmannen
kallar sensation-noveU, hvilka endast lägga an på att spänna
och öfverreta känslorna, och som sålunda småningom förslöa
och förvända den annars hos ungdomen varma och naturliga
~ O
medkänslan för lidande likar, bidrager kanske ej så
obetydligt till den sjelfviskhet, vi ofta med smärta iakttagit hos
unga flickor.
Tilldragelser sådana som den nyssnämnda, tragedier ur
det verkliga lifvet, äro dock egnade att. väcka denna känsla
ur sin apathi och att störa den lyckliga okunnighet om
med-mcnniskors lidande, i hvilka så många invagga sig. Tyvärr,
nå dessa rörelser dock ej hos mängden till hjertats djup,
With fingers weary and worn,
With eyelids lieavy and red,
A woman sat in unwoinanly rags,
Plying her needle and thread —
Stitch! stitch! stitch!
In poverty, hunger, and dirt,
And still vvith a voice ot’ dolorous pitch,
Would that its tone could reach the Rich!
She sang this »Song of the Shirt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
