Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
digt omdöme, än att påtvinga honom en annans, vara af
mindre betydenhet.
Det ligger i sakens natur, att romanen, ehuru den rör
sig inom en för alla mer eller mindre välbekant sfer, skall
på olika läsare göra ett helt olika intryck, alltefter som den
mer eller mindre troget uttrycker den speciella
lefnadsupp-fattning, som är läsarens egen. Ett verk af mycken förtjenst
kan derföre stundom blifva orättvist förkastadt, af den
anledning, att det ligger utanför sina läsares närmaste
erfarenhet eller själsriktning. Detta sker dock endast, när det
subjektiva godtycket och ej eftertanken får vid omdömet vara
det bestämmande. Ett sådant, på halfklara eller allsinga
skäl grundadt tycke är i sjelfva verket intet omdöme. Det
senare söker en allmängiltig grund att utgå ifrån och finner
denna, dels i det s. k. »sunda förnuftet», dels i lagarna
för det sköna, hvilket derjemte är det sanna, väl ej
alltid enligt estetikens reglor, men enligt de lagar, som äro
inskrifna i hvarje rent hjerta, i hvarje ädel själ, och som i
sjelfva verket förestafvat estetikens grundreglor. Detta
skönhetssinne, som, utbildadt, kallas god smak, och skärpt
genom studium och forskning får namn af konstsinne, måste,
redan i sitt första, ouppodlade stadium, göra hvarje läsare i
viss mån kompetent att uppfatta olika författares skaplynne,
äfven sådanas, af hvilka han personligen känner sig föga
tilltalad. Hans uppfattning bör således kunna få beskaffenheten
af ett verkligt omdöme och såsom sådant vara, om ej en
vägledning, åtminstone ett uppslag för en annans. Då vi af
erfarenhet veta huru ofta man sväfvar i ovisshet öfver
grunden för sitt omdöme, då man uttalar sitt. »en alltför söt»,
»en förträfflig», eller »en fasligt långtrådig bok!», torde en
liten gemensam mönstring af en och annan bland de sålunda
bedömda cj sakna intresse. Vi skola snart inse, att en ännu
vigtigare anledning att bilda oss klara och tydliga omdö-
O O O j c?
men förefinnes, då vi nu gå att besvara frågan: Hvilket
inflytande har romanläsning?
Det är allmänt erkändt att romanläsning, vare sig af
god eller dålig beskaffenhet, såsom företrädesvis vädjande
till inbillningskraften, utbildar densamma på
omdömesförmågans bekostnad. För en person med sålunda uppjagad
inbillning framstår nemligen det verkliga lifvet i en falsk
dager, i det att det antingen uppfattas såsom tomt och bet.y-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
