Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
uppmärksamhet ej blott af den med poetisk uppfattning
begåfvade individen, men äfven af hvar och en tänkande menniska.
Till följe deraf väljer diktaren helst, dramats eller den
dermed nära beslägtade romanens form till uttryck för sina
in-gifvelser. Af samma anledning ega dessa båda konstformer
öfvervigten i samtidens smak. Den snabba spridningen af verk,
sådana som Victor Hugos, G. Sands, Dickens’ m. fi. vittnar
redan i och för sig om sanningen af detta senare påstående.
Men ej blott i dess egenskap att bereda ett berättigadt
nöje, en lifvande konstnjutning, söka vi grunden för vårt
påstående om romanens bildande inflytande, ej heller endast
i dess numera större betydenhet såsom litterär produkt
eller dess tillgänglighet för mängden. Hemligheten af dess
största inflytande måste ligga deruti, att den är den friaste
form, inom hvilken den menskliga anden kan meddela sin
lifserfarenhet, sin ädlaste sträfvan, likasom sina
hvardagligaste intressen, sin sorg likaväl som sin glädje. En trogen
lyssnare till lifvets och händelsernas gång, dem han med
åskådlig klarhet inflyttar inom ramen för sin berättelse,
skildrar romanförfattaren äfven hela sin egen djupaste
personliga erfarenhet och målar sålunda sig sjelf i sitt verk.
Om vi således i romanen finna en spegelbild af lifvet,
blickande oss till mötes ur djupet af en tänkande ande, kan väl
då åskådningen och studiet af en sådan lifsbild undgå att
utöfva ett bildande inflytande? Det finnes ingen
kunskapsgren, ingen åsigt, ingen skiftning af hjertats och tankens lif,
som ej inom romanens form kan inneslutas, och,
samman-väfd med berättelsen, lifligare tilltala oss än kanske eljest.
Sålunda blir romanen ett uttryck af dess författares
lefnadsfilosofi och de yppersta sådana arbeten, hvaribland
företrädesvis den sociala ocli karakters-romanen, hvila
oftast på en djup och ädel grund. Innebär icke den
insigt i lifvets betydelse, som gifves oss genom en annans
reflexioner, en uppfordran att söka klarhet öfver våra egna
förnimmelser? Ar ej umgänget med andra bildande på
ungefär samma grund; och romanen, såsom en ersättning
för bristande personligt umgänge, stundom i hög grad
behöflig? Ensidighet i intressen och åsigter bekämpas
genom lyssnande till andra röster än vår egen, genom
vidgad blick öfver lifvet. Vinnes ej detta resultat till någon
del genom romanens förmedling? Det bildande inflytandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
