Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
teckningen, på summa gång som den bör vittna om en
djupare subjektiv lefnadsuppfattning bos dess författare. I
skildringens objektivitet torde ingen historisk författare hittills
uppnått en Walter Scotts erkända mästerskap. I sjelfva
verket har ban skapat denna genre (den historiska) inom
hvilken, i lians eget land, högst få hittills kunnat följa hans
fotspår. Bulwer har dock i »Pompeji sista dagar» m. fi.
lemnat snillrika försök till historiska tidsbilder.
Karaktcrsroinanen, i hvilken träffande, mångsidig och
skarpt utpreglad karaktersskildring utgör det hufvudsakliga
elementet, representeras af Bulwer, Dickens, Thackeray,
BrontS, G. Eliot m. fi., hvilka der utvecklat allt det
skarpsinne och den menniskokännedom, som behandlingen af denna
genre kräfver. Den kraftiga humor, den fina och bitande
satir, den varma och osökta känsla, samt framförallt den
djupa erfarenhet af själslifvet, som är det engelska
författarelynnet egen, utvecklas här i hela sin rikedom. Då
handlingen utgör det vigtigaste underlaget för en fullständig
karaktersutveckling, eller, med andra ord, då endast ett
helgjutet handlingslif lemnar en klar föreställning 0111
karakterens verkliga halt, kan den förstnämnda här så
mycket mindre lemnas åsido. För karakterstecknaren, likasom
för skulptören och målaren, är det i allmänhet af vigt
att välja det rätta ögonblicket, den uttrycksfullaste
positionen, för dc framställda bilderna. Den förstnämnde bör
nemligen förstå att gruppera de mindre väsendtliga
händelserna omkring en hufvudhandling, som på en gång
lemnar tillfälle åt karaktererna att framstå i klar och
omisskännelig dager, och derjemte blir den enhet, hvilken
sammanbinder innehållet. Detta finner man med mer eller
mindre trohet iakttagas af de yppersta författare. Deremot
förefinnas arbeten, som göra anspråk på att tillhöra denna
genre, men som genom behandlingen*) i sjelfva verket sluta
sig till den närmast följande, eller hvad vi kalla:
Familjeromanen. Ilär finna vi en detaljerad teckning af
hemlifvets förhållanden, stundom ganska tilldragande genom
sanning och enkel åskådlighet (Cummins, Agnilar, Gaskell
111. fl.), stundom ock tröttande genom teckningens
hvardag-lighet och genom bildernas inneslutande inom en alltför
inskränkt ram. Familjelifvet kan tvifvelsutan erbjuda ett stoffe
’) T. ex. en del af Kavanaghs arbeten in. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
