Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
der, och hvars nuvarande egare var hård »emot de forne
egarne till hans gård». Den enda glädje de egde var en
pudelhund vid namn Musti...
»Den gamle, svarte Musti var
Ett arf från forna bättre dar.
Han var en fremling, sade mor;
Han var en född spanior.
Nog hade han sin tid också
Fått äta fläsk med smör uppå,
Men nu så tog hau saken kallt
Och morrade och svalt.
Så länge han var ung och 6tark,
O Q ’
Så kom han hein från skog och mark,
An med en hare, langad upp,
An med en tjädertupp;
Och viftade på svansen nöjd
Och slekte sig om mun med fröjd;
Tills alla del af steken fått;
Då fick han ock sin lott.»
Sedan blef det annorlunda och mor kunde ej fördra’ att
se Musti svälta på gamla dar.
Och fast hon länge med sig stred,
Och fast det nog i hjertat sved,
Så tog hon Musti med och gick
Och Musti följde qvick.
Till herrgåln kom hon om en stund.
»Säg, herre, vill ni ha min hund?
Han många konster kan, och jag —
Jag har ej bröd i dag.»
Den rike herren drog på mund.
»Må gå, nog föder jag en hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
