Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
granne, som tar emot det för magasinet. Vi, stackars
sömmerskor, få knappast nog för att köpa salt till vår potatis
och det behöfs så mycket för att draga fram er alla och
din far till.’ Gossen blickade hoppfullt på sin mor och
sade: ’Jag blir snart en stor karl, mamma, och då skall jag
arbeta för dig.’ Så fortforo de båda att arbeta till framåt
morgonen. Litet tänkte då gossen, att hans moder endast
var en bland de många tusende qvinnor, hvilkas hela lif
bestå af försakelser och sorger, hvilkas boning är såsom ett
trångt fängelse och hvilka endast hafva till tröst och hopp
— längtan att komma till Gud.
»Trettio år förgingo. Gud hade välsignat gossens
arbete. lians mor behöfde ej mer vaka och sträfva för en
brödbit. Karl hade blifvit köpman och affärer kallade
honom till London. Under en ledig stund besökte han
Ken-singtons museum och vandrade från ett konstverk till ett
annat. Hastigt stannade han såsom fastväxt framför en
liten marmorstaty, som föreställde en sömmerska, alldeles
öfverväldigad af trötthet, hennes arbete nedhalkaude från knäet
och armarne slappt nedhängande. På fotställningen läste
man:
»O God! that bread should be so dear,
And flesh and blood so eheap!»*)
»Dessa ord skuro köpmannen i hjertat och hans tankar
ilade tillbaka till mången kall vinternatt af vaka och arbete.
För hans inre syn uppstego nu bilden af alla de qvinnor,
som han under sitt vexlingsrika och oroliga lif sett sträfva,
lida och kämpa för sitt dagliga bröd. Den lilla statyen
förkroppsligade för honom tusentals qvinnors lidanden. Dessa
tankar lemnade honom ingen ro, då han sedan återvände
till Berlin, den nuvarande skådeplatsen för hans verksamhet.
»Men se! hvilken besynnerlig skickelse, slump,
tillfällighet eller hvad ni vill kalla det! Dagen efter sin återkomst
fann han att andra hjertan och tankar sysselsatte sig med
samma ämne, som nu uppfyllde hela hans själ; han läste i
tidningarne Doctor Lettes kallelse att bilda en förening för
att bistå den medellösa qvinnan.»
Herr Weiss, ty gossen och mannen var ingen annan än
han, dröjde ej att erbjuda sin medverkan och inom kort
såg han sig i spetsen för bazar-komitéen, till hvars
begag-’) Se Thomas Hood’s: Song of the Shirt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
