Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17-4
för berätta eder huru jag blef frisk. 1810 var för mig ett
särdeles dystert år. Åtskilligt hade då inträffat, som
förmådde mig att tro, det ändamålet med min återflyttning till
fäderneslandet var alldeles förfeladt. Om hösten
förvärrades min sjukdom. Jag kände dödens hot i mina andtrutna
lungor och jag skulle helsat honom välkommen, om ej min
hustru hade hos mig ännu uppehållit lifvets kärlek och
hopp. Jag måste begära förordnande för Glas att sköta
sjukhuset och höll mina föreläsningar hemma. På våren
1841 blef jag något bättre; jag skref mitt långa
promotionsprogram, hvars inre fördolda mening är en afskedshelsning
till den medicinska fakulteten och dess minnen. Jag gick
o O
promotionsdagen upp i kyrkan, mycket matt och fruktande
att ej kunna hålla ut med akten. Då jag kom upp i
lca-thedern mötte mig en syn, som var stor och oväntad, och
jag vet mig aldrig hafva sett något-, som för min känsla
varit på en gång så genomgripande och så upplyftande.
Domkyrkan var uppfylld med menniskor, som syntes mig
andaktsfulla; orgelns toner brusade deröfver och de unga
licentiaterna, hvilka närmast omgåfvo mig, hade i sina
ansigten ett gemensamt skönt och ädelt uttryck. Jag tyckte
mig förnimma det från deras innersta frambrytande löftet
om trohet i lifvets tjenst. För första, måhända för enda
gången, kände jag mig verkligen tryckt intill mitt
fäderneslands moderliga hjerta. De gamla, redan vissnade
förhoppningarne utvecklade, liksom genom ett trollslag, åter friska,
gröna blad. Mitt bröst andades åter fritt och djupt.
Mattheten, som i så många år haft sin tunga, förslappande hand
liggande öfver min varelses känslosträngar, vek ifrån mig
och jag kände ett nytt lif, den återfådda helsans väldiga
kraft, pulsera i mina ådror. Det var en salig stund. Jag
gick ned från kathedern frisk, och min sjuklighet återkom
ej mer. Men hvad följer väl af allt detta? Jo, att jag
tackar mina lärjungar för räddningen af mitt lif.»
Jemte sina omfattande studier och sin trägna
författarverksamhet inom medicinen egnade Hwasser ett varmt intresse
åt de stora frågor, som rörde sig inom den europeiska
kulturens öfriga områden. 1 dessa ämnen utvecklade han sina
tan-kar med en snillets glöd och ett sanningsnitets djupa allvar,
hvilka ovilkorligen måste hänföra och ined vördnad fylla en
hvar, som nitälskar för det godas och sannas seger på jör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
