Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
XXIV. EGNA VINGAR.
Fogeln fäste tog på qvisten,
Men den qvisten var för vek\
Fogeln valde då en annan;
Också denna fogeln svek,
Fogeln höjde sig på egna
Vingar, och de buro den,
Buro den med egen styrka
Gladt och lätt mot himmelen.
II"—a N—m.
XXV. EFTER REGNET.
Ack, hur skönt! det slutat regna,
Solen ger sin afskcdskyss.
All naturen tycks sig fägna,
Lik ett barn som gråtit nyss.
Qvällen klar och blåögd blänker,
Breder ut sin slöjas gull,
Rikt juvel och perlor skänker
Jorden, af Guds godhet full.
Hvilken doft med luften blandas,
Ack, den mig till hjertat går!
Blott, violen så kan andas
Men — det är ej mera vår.
Se ej kring, slå ögat neder,
Lilla mossan, blyg och arm,
Tyst sin kärleks mantel breder
Öfver klippans kalla barm.
När de strida tårar falla
Bönens suck än tröst kan ge.
För de hårda, för de kalla
Ödmjukheten blott kan be.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
