Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Om ickc Försynen snart leder oss in på en ny vag-,
förvilla vi oss så långt från det sedliga idealet, att vi fii stor
möda att hitta hem. Sedan vi så att säga officielt
efterstaf-vat vår syndabekännelse, skynda vi oss hein att falla på knä
för våra husgudar — de må heta penningar, makt,
utmärkelser eller vällust. Vi äro mångsidiga, vi hinna med allt:
vi tjena Gud och verlden eller, rätteligen, verlden och Gud.
Så hafva vi fortfarit under sekler, vacklat hit och dit, i
sekunder böjt knä för vår Skapare, i timmar och dygn för
våra med handen gjorda beläten. Vi äro syndare och ämna
att förblifva det så länge menniskoverlden har bestånd, det
är beqvämt och det är nu en gång antaget. Man gör hvad
man vill under denna vida mantel, som så skonsamt
üfver-skyler alla slags svagheter. Hvarföre skulle vårt samvete
bli förfinadt så att det straffade oss för hvarje förstucken
liten oärlighet, hvarföre skulle vår smak renas, så att den
förbjöde oss tanklösa, på fantasiens öfverretning beroende
nöjen, hvarför skulle vårt sinnelag bli så strängt, att det
med ens kastade ifrån sig hvarje oren tanke? Hvarföre allt
detta så länge synden är auktoriserad i verlden? Nåden är
ju lika nära för den, som sölat sin vilja och tanke i djurisk
smuts, som för den, hvilken sträfvat efter förmåga att hålla
sitt inre rent; den senare har kanske att draga
egenrättfärdighetens synd på köpet. Den krassa uppfattningen af
försoningsläran är ej tidens lindrigaste sjukdom, i det den
förespeglar oss att våra räkenskaper med en annan verld en
gång för alla blifvit afslutade; och om, sedan man af förklarlig
försigtighet undvikit sådana lagbrott, som kompromettera
oss i timlig afsigt, en fond af ondt icke destomindre skulle
finnas qvar på själens botten, så är ju detta allt i sill
ordning: utan synd ingen förlåtelse, utan förlåtelse ingen
salighet. Böjelsen till det onda är ju det stora dramatiska
motivet i en christens lif.
(Forts, följer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
