Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•275
tricitetens natur är ju ej heller si fullt utredd, och likväl
begagna vi dagligen dessa krafter till våra ändamål, och
kunna noga beräkna deras verkningar. Men alla
vetenskaper, filosofien undantagen, uiåste ju stanna vid en viss
gräns, vid antagandet af ett faktum, som de ej sjelfva
mäkta förklara. Detta förhållande bör väl ej afskräcka någon
från att med ifver och kraft egna sig åt någon af dessa
vetenskaper. Inom deras områden finnas ännu så många och
stora ouppodlade landsträckor, att hvarje odlare der är
välkommen.
Men skola nu dessa vetenskaper, hvilkas talan vi här
föra, ej våga göra anspråk på intresse hos andra än läkare?
Det synes oss, som borde ingen bildad vara okunnig deri.
Den gamla uppmaningen »känn dig sjelf» eger äfven här sin
tillämplighet. Visserligen kan det ej förunnas-hvar och en,
att tränga till dessa vetenskapers djup, men hvarje tänkande
menniska skall dock finna en stor tillfredsställelse i insigten
af sitt eget fysiska väisen. Och hvad borde väl mer
intressera menniskan än em kunskap, som så nära angår hennes
egen person? Huru ofta skulle man dessutom ej i det
dagliga lifvet finna en obestridlig nytta af dessa vetenskapera
studium? En kännedom af anatomien skulle vid många
olyckshändelser vara af stort gagn. Mången sårad har fått
förblöda, omgifven af välmenande och menniskoälskande
personer, emedan ingen förstått att vidtaga de åtgärder, som
kunnat uppehålla hans lif, till dess en läkare hunnit anlända.
Och huru väl behöfde ej lärare, uppfostrare, föräldrar känna
något mer om menniskans fysiska natur, än nu är fallet?
Huru ofta se vi ej, genom den ytterliga okunnigheten häri,
de bedröfligaste följder uppstå, som förgifta hela lifvet för
de olyckliga offren? Det har visserligen länge gällt som en
regel, »att det är lättare att förekomma än att böta», men
man synes i denna regels ställe hafva satt en annan, som
lyder: »det är beqvämare att låta läkaren böta hvad ban kan,
än att sjelf besvära sig med något sådant som att
förekomma». Tänk blott! det kunde ju hända, och händer dagligen,
att läkaren, med smärta såväl för sig sjelf som för en
olycklig patient och dess anhöriga, nödgas förklara: »det är för
sent, om jag blott fatt veta detta något förut!» De
beklagansvärda följderna af dessa grundsatser, eller kanske rättare
brist på grundsatser, — ty vi tro ej att menniskorna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
