Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
extraorclinnric 650,000 rdr, hvartill kommer bätsmanshållets
kostnader med 1,000,000 rdr.
Sådana äro nu våra siffror ifråga om fosterlandets
försvar. Vi förbigå nemligen flottan här, då densamma är
under ombildning.
Frågas då, hvilken organisationsplan är antagen att
följas, då det gäller att göra arméen krigsfärdig eller att
mobilisera den, såsom det heter, så... ja, så lärer ingen dylik
ännu finnas.
»Hvad vill det säga?» frågar Ni; »ingen på förhand
bestämd plan huru arméen och beväringen skola ordnas, när
krigstrumpeten ljuder?»
Nej; så lärer det förhålla sig, om vi få tro på den
angifna ledande uppsatsen. Låtom oss imellertid lemna
denna fråga, och hålla oss till vår uppgift här för tillfället.
Det är klart, att de siffror, soin här anförts, icke kunna
annat än förefalla mycket små, då man betänker de höga
siffror, man vet att fienden kan uppställa. Också har det
i femtio år beständigt varit tal om att den svenska arméen
icke varit och icke är sådan den borde vara. Men länge
förhöll man sig dock temligen lugn. Europa hvilade ut
efter krigen i början af detta århundrade; och det hvilade
så grundligt, att nian till och med började hoppas att den
hvilan skulle få blifva beständig. Försvaret var ju
föröfrigt militärens, militärförvaltningens sak; och svenska
folket har ett mycket långmodigt förtroende till sin
förvaltning, på samma gång som det är mycket böjdt för att
klandra likt och olikt, sedan det en gång börjat få ögonen öppna.
Men hvilan blef icke beständig. Ryssland blef alltför
öfvermodigt till slut; och när en dag i början af 1850-talet
Furst Menschikoff helt ogeneradt i hvardagsdrägt och med
ridpiska i hand, såsom berättelsen eller malisen påstår,
uppträdde inför sultanen med vissa fordringar, som visade hvad
sjelfherrskaren förde i skölden, då bröt ovädret ut.
Vestmakterna märkte hvad klockan var slagen, och så förenade
de sig att mota den östra jätten.
Här hos oss i Sverige kunde man under allt detta icke
låta det gå sin gamla gång. Det gamla familjefördraget mellan
Carl Johan och ryske czaren »grodde» beständigt i sinnena.
Det kunde omöjligen få räcka längre. Carl Johan hvilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
