Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
skrifbord, der hon slagit sig ned med en hel packe böcker
i knäet och ett hvitt pappersblad utbredt framför sig, på
hvilket hon, under afvaktan på mitt svar, med lätt hand
nedskref den grekiska vishetsregeln.
O o
Jag besvarade frågan med en jakande åtbörd.
»Nå väl! Hvad tror du! Skall jag våga att i spetsen för
vårt lilla blygsamma opus inrista samma djupsinniga ord?»
»Det kan ha sina faror!» menade jag och hotade henne
skämtande med att läsaren skulle tro henne vilja uppträda
med makt och myndighet af ett orakel, eller misstänka
henne att vilja inkräkta sjelfva vishetsgudinnans tron.
»I sanning! det vore förfärligt!» och ett tragikomiskt
minspel "bekräftade sanningen af hennes ord. »Men, guefaire /»
tillade hon och visade på pappersbladet. »Dumheten är
redan gjord, och hela Minervas vishet skulle#ej förslå att
göra den om intet. Dessutom,» fortfor hon, »är det ju icke
jag ensam, utan vi samfäldt, som skola framlägga för
Tidskrift för Hemmet och dess läsare de arbeten, som utgjort
vår lektyr under vinteraftnarne. Och hvad skulle qvinnan
hafva att frukta vid sidan af sin naturlige beskyddare?»
»Välan!» smålog jag; »låtom oss då behålla den gamla
vishetsregeln till lösen för de nya idéerna, på samma gång
vi taga den till utgångspunkt för bedömandet af några
bland dessa idéers bärare.»
Förslaget antogs så mycket hellre, som vi redan från
böljan varit eniga om att tillägga de ifrågavarande skrifterna
deras högsta betydelse, just såsom uttryck af bemödandet att
lära qvinnan känna sig sjelf och sin uppgilt.
»Låtom oss nu se till i hvilken ordning vi skola taga
våra vänner,» sade min hustru och upptog en i sender al de
böcker, som lågo ,i hennes knä. »Första platsen ger jag Ernest
Legouvé och hans llistoire mor ale des femmes. Eller finns
det väl, tror du, något verksammare sätt att lära oss känna
oss sjelfva, i all vår styrka och vår svaghet, än att, såsom
Legouvé, upprulla för våra blickar vår egen själs historia,
i alla dess olika phaser, alla dess finaste skiftningar?»
»Nej, det är sannt,» medgaf jag; »men å min sida vill
jag ställa den finske författaren, Wilhelm Bolin, och hans
studier öfver familjen fullt i jemnbredd med den franske
akademisten och hans snillrika bok.»
Märkande en viss misstro i min åhörarinnas uppsyn höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
