Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kristliga kärlekeps vidtutgrenade arbetefält,» säger han. »Vid
beröringen med lifvets grymma verklighet och i bemödandet
att lindra dess qval skola den konstlade smärtan, den
inbillade lidelsen blygas och taga till flykten. Grif henne sedan
tillfälle att odla sin själ, stärka sin tanke, vidga sitt
vetande. Veta det är att lefva; med andra ord: det är att
tänka, att handla. Upptagen af stora föremål och höga
bilder skall inbillningen icke hafva rum för dessa flygtiga
nycker, dessa grumliga drömbilder, som förflygtiga eller oskära
det jungfruliga sinnet. Och slutligen — efter
barnihertighets-verken och studierna — nöjet. För ungdomen är det
oskyldiga nöjet tillsammans med jemnåriga ett lifsbehof, hvars
åsidosättande är långt farligare än dess förnuftiga
tillfredsställande. Sålunda förberedd skall den unga flickan småningom
invigas till lifvet och utdanas till denna medvetna, själfulla
qvinlighet, som allena har kraft att i sig upptaga den sanna
kärlekens väsende».»
»Härmed inträder han nu,» fullföljde min hustru, »i ett
nytt kapitel af vår inre historia, hvilket han gifvit
öfver-skriften: Den älskande qvinnan, och som utgör en af bokens
glanspunkter. Med hvilken djup sanning, förenad med den
finaste fyndighet, skildrar han ej den urgamla striden
mellan den högre och den lägre kärleken — den himmelska
O O
och den jordiska Venus — i det han erinrar huru Plato
var den förste, som afslöjade för menniskornas blickar den
okända bilden af den renande och förädlande kärleken, samt
huru denna bild, blott till hälften genomförd, sedan föll helt
och hållet i glömska hos romarne och först genom Dante
åter kallades till lif i gestalten af Beatrice, den älskande
qvinnan, som blir skönare i samma mån som den hon älskar
blir genom hennes inflytande renare.
»Så skulle det vara,» fortfor hon, och hennes blick
vidgade sig likasom för att intaga de sköna framtidssyner, som
sväfvade förbi hennes inre syn. »Så skulle våra unga
qvinnor — våra fästmör och hustrur — taga sin uppgift, och en
ny framtid, full af ljus och hopp och kraft, skulle uppgå
för vårt folk.»
Jag tänkte på en och annan som redan så gjort, och
kysste handen, som skuggade sierskans blick, likasom
för att qvarhålla derinom de sväfvande synernas skönhet.
Det korta samtal, som här följde, hör icke hit — och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
