- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tionde årgången. 1868 /
136

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Fylla hvad som föreskrifvet Ar af hårda makters bud:
En omätlig längtan vorden, Sväfva, flykting, öfver jorden,
Skåda lifvet, skiljd från lifvet, Blott en spegel, blott ett ljud.»

Eller kunde man valt Svanhvits sång, eller det förtjusande
Höstqvädet af 1840, deri den gamle skalden skildrar huru:
»Fordna toner vilja väckas, I ett hjerta, länge stumt.
Innan solens strålar släckas, Innan dagens rum blir skumi.»
men hur han afvisar dem, sägande:

»Sångmö! stängd är vännens boning; Arma! klappa mer ej på,
Hädanefter utan skoning Får du utanföre stå.

Ar jag ock din kärlek trogen, Fåfängt åt dess rymd jag ser,
Hippogryphen, spänd för plogen, Mäktar icke flyga mer.

Om just så han nytta bringar För det foder han förtär,
Skada dock på dessa vingar, Nu blott gifna till besvär!

Ty, hvad hågkomst än må smyga I hans själ om fröjd och säng,
Rakt omöjligt är att flyga och att plöja på en gång.»

Men sakta öppnas dörren och skaldens öga mötes af
»en ljusklar blick», deri morgondrömmarnas tår ocli löje
ännu darra. »Kan du ej bortbyta dina nya allvarsamma
värf», hviskar sångmön,

»Låt mig dock ej husrum tryta; Ty derute är så kalltl

Stilla skall till vrån jag skrida, Ej en sträng får klinga ut;
Sitta uppmärksam och bida Tåligt på bestyrens slut.

Men när snön de hvita flockar Snart på fält ocli hydda sänkt,
Då, i dina silfverlockar, Ser jag frihetstecknet skänkt.

Då jag springer upp att lossa Alla vingehästens band;
Och bland stjernorna som blossa, Itida vi till hemmets land.»

Men vi få ej följa med till stjernorna, käre läsare. Vi
få hålla oss vackert till jorden, och återvända till herr
Hansens Anthologi, för att der uppsöka ännu ett par
betydelsefulla drag. Så är det t. ex. intressant att jemföra
skildringarne af den i Sverge och Danmark samtida, och
skenbart likartade, men till sina följder dock så skiljaktiga
brytningskampen mellan den nya och den gamla tidens litterära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1868/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free