Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175»
på er hatt och kappa och jag skaffar inom några minuter
en omnibus.»
Nästa ögonblick voro vi färdiga, sprungo ned för den
höga Trocadereautrappan och kommo alldeles lagom — för
att se S:t Clouds omnibus sätta i gång. Men Josephine tappade
ej modet. Lätt som en fogel flög hon efter, viftande med
näsduken. Vagnen stannade. En plats fanns ännu derinne.
»Min herre,» sade Josephine till en blusinan, hvilken
satt ytterst i vagnen, »skulle ni ej vilja stiga upp på taket
och lemna plats åt dessa damer, som ämna sig till S:t Cloud?»
»Si, certainement! mademoiselle.»
Och förtrollad af hennes vackra ögon hoppade han ur och
lemnade oss rum. Vistego in, tackande Joséphine med en
åtbörd; vagnen rullade bort och den täcka sömmerskan
försvann för våra blickar. Innan kort voro vi i fullt samtal
med våra kamrater i vagnen, bland hvilka en vördnadsvärd
gammal arbetare isynnerhet ådrog sig vår uppmärksamhet.
Efter några inledande ord om expositionen, främlingarne i
Paris m. m., frågade ban om vi voro från Normandie. Då
3 Ö
vi besvarat denna fråga med nej, tillade han:
»Ursäkta min nyfikenhet, men ert utseende och er
brytning läto mig förmoda, att ni var från den norra delen af
Frankrike. Ar ni från Belgien?»
»Nej, min herre; vi äro från Sverge.»
»Jaså, från Schweiz. Ja, ja, de bryta också der på målet.»
Jag afstod från hoppet att förklara för honom, till
hvilket land vi hörde, och det var ej heller af nöden för samtalets
gång. Det utgör alltid för mig ett stort nöje att här tala
vid folk af alla klasser. Ingenstädes tror jag att höflighet
verkar mera, och blott man gör en fråga, samt lyssnar med
intresse, får man veta allt hvad man vill. Det säges
visserligen att fransmännen icke mena något med sin artighet,
att den blott är såsom en yttre fernissa; men om än detta
vore sannt — hvad kommer det en resande vid, som lefver
blott af stundens njutning och som, likt biet, dricker sötma ur
hvarje blomkalk, för att i sitt inre omarbeta densamma till
den honung, hvilken sedan skall försötma lifvet? Huru
angenämt, om vår arbetarebefolkning hade denna yttre
polityr, i stället för den råhet, som afskräcker, och som
omöjligen kan vara det rätta uttrycket för ärlighet, öppenhet och
rättframhet — egenskaper, af hvilka vi städse berömma oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
