Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’197
mycket för att se expositionen, som ej mer för att råka sä
många medbröder, af hvilka han visste sig hafva mycket
att lära, och af hvilka han blifvit uppmuntrad i det svåra
och ansträngande, men välsignelserika uppfostringskallet.
Mannen intresserade oss och snart uppstod ett lifligt samtal,
hvari äfven några lärarinnor deltogo. Hvad var det som
sålunda i samfäldta intressen förenade personer, hvilka
råkades första och enda gången i lifvet? Var det blotta
likheten i lefnadskall, eller var det måhända det ömsesidiga
medvetandet att vara utkorade till redskap för utbredningen
af de idéer, som föra menskligheten framåt på dess bana?
Jag vet icke — men hvad jag vet är, att jag i ett nu hade
redogjort för vår nationalitet, vår sysselsättning, våra
åsigter om lärarekallet in. m., och mot dessa meddelanden bytt
mig till en hel mängd värdefulla upplysningar om franska
skolförhållanden. En stor glädje var det att höra, huru väl
lärarinnorna kände till innehållet af vår Ornässtuga.
»Ah! I ären svenskor,» sade en fransyska med godt
utseende; »jag vet att svenskarne äro en liten, men bildad
nation, som gör allt för att sprida kunskap till massan af
folket. Dessa damer,» sade lion, vänd till några väninnor, »äro
svenska lärarinnor, hvilka hitkommit för att studera
expositionen, och nu vilja höra Madame Pape.»
Helsningar och småleenden följde härpå.
»Hvem är Madame Pape egentligen?» frågade jag min
granne.
»Hon är förestånderska för en berömd salle d’asile och
inspektris öfver alla sådana i Paris.»
»Hon är väl då ett mycket utmärkt fruntimmer?»
»Om tio minuter kan ni döma derom. Jag känner henne
ej mycket och beklagar att jag ej förr vetat af det tillbud
hon gjort alla lärarinnor, hvilka för expositionen besöka
Paris: att nemligen för tre francs om dagen få fri boning och
föda hos henne. Men tyst! Här kommer hon.»
En dame af medelstorlek, enkelt men smakfullt klädd,
inträdde nu, helsade på några bekanta och tog plats på
talarestolen. Innan hon började tala öfversåg hon med en
lugn blick den till trängsel uppfyllda salen. Närmast
framför henne sutto lärarinnorna, längre bort lärarne; på sidorna
åtskilliga honoratiores. Ett ögonblick vände hon hufvudet
så, att våra ögon möttes. Jag hade då godt tillfälle att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
