Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’208
sinne och tapperhet samt mycken kärlek för fäderneärfda
seder och bruk, samlade sig beväpnade och rådpläg&de om
hvad som var att göra i dessa onda tider, då kriget åter
rasade mellan nordens folk.
De kommo till det beslutet att hålla god fred
sinsemellan och uppsatte i flere punkter en öfverenskommelse, som
skulle oryggligen hållas.
Hvarje landskap skulle fortfara att skatta till det rikes
styresman, under hvilket det af ålder hört. Härigenom ville
bönderna fritaga sitt förbund från att anses för ett uppror.
Men om den ene landsherren ville infalla i den andres rike,
skulle man å ömse sidor varna hvarandra och aldrig följa
sin herre längre än till gränsen. Hvar och en skulle fritt få
färdas från ett landskap till ett annat, samt köpa och sälja.
Om illasinnade personer under krigstid som röfvare ströfvade
omkring skulle man hindra och straffa sådant ofog och hålla
ett vaksamt öga på lösdrifvare samt i hvar socken tillsätta
en rotmästare, som egde att tillse att hvar man hade sina
vapen i ordning till upprätthållande af den allmänna
säkerheten. De som härutinnan voro försumlige skulle straffas.
De bönder, som kommo tillsammans och ingingo ett
sådant fredsförbund, kunde naturligtvis ej med särdeles blida
ögon betrakta den man, hvilken ansågs för krigets egentlige
upphofsman, nemligen riksföreståndaren Svante Nilsson Sture.
Derföre gaf honom äfven en af lians befälhafvare, som
uppehöll sig på denna ort, det rådet att förklara krigets
orsaker för bönderna och bevisa dem att kriget på hans sida
endast var sjelfförsvar.
Då sedermera, efter unionens fullkomliga upplösning,
striderna mellan Sverige och Danmark—Norge tid efter
annan förnyades, vildare och grymmare än någonsin, använde
menigheterna närmast gränserna samma utväg, lör att
undvika eller mildra krigets olyckor.
Så t. ex. afslöts år 1076, under kriget mellan Carl XI
och Christian V, »efter gammal sed» en allmännelig bonde-
3 o O
fred mellan Virestads socken i Småland å svenska sidan,
samt Losliults och Ousby socknar i Skåne, å den danska.
Genom densamma förband man sig icke allenast att hålla
fred inbördes, utan äfven att elter bästa förmåga afhàlla från
hvarandra krigets olyckor.
Tiderna hafva mycket förändrats. Fiendskapen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
