Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållanden. Egde grenen tillräcklig lifskraft att slå nya
rötter, skjuta nya skott och blommor? Var Finland förmöget
af en egen, sjelfständig kulturutveckling? l)en frågan måste
tränga sig på en hvar af dess söner, hvilken riktade blicken
bortom den flyende dagen. Endast framtiden kunde härpå
gifva ett svar.
Under tiden närmast efter krigets slut rådde en
dödstystnad inom landet och dess litteratur. Men lifsvilkoren
saknades icke. Finlands folk hade nyss slutat en ärofull,
om än olycklig strid. Frukten deraf var dess å Borgå
landtdag stadfästaile författning och erhållna försäkran om
bibehållandet af den lutherska religionen och de institutioner,
inom hvilka Finlands folk under århundraden lefvat och
bildats. Huru härvid tillgick vilja vi i korthet antyda.
Den första för Finlands öde betydelsefulla tilldragelsen
efter krigets sint var afsändandet af en med många
svårigheter tillvägabragt deputation af finske män till S:t
Petersburg, för att uttala folkets önskningar med afseende på
Finlands författning och framtida ställning.
Vid företrädet inför kejsaren kallar sig deputationen
»medlemmar af en fri, men lagbunden nation, mindre känd
genom förvånande bedrifter, än namnkunnig för den trohet och
tillgifvenhet, den i alla tidskiften visat dess lagliga öfverhet».
Deputationen uttrycker vidare folkets tacksamhet för den af
kejsaren gifna försäkran om bibehållande af dess gamla
rättigheter och lagar, samt för de åtgärder, hvilka åsyftade
att mildra olyckorna af ett långvarigt krig, »detta nationens
plågoris», m. m.
I det vid samma tillfälle inför kejsaren framlagda
underdåniga memorial redogör deputationen för Finlands gamla
författning, synnerligen med afseende på utväljandet af
Rikets Ständer, hvilka senare, jemte Regeringen, af ålder bildat
den lagstiftande makten i landet; erinrar att deputationen, enär
den ej i enlighet härmed blifvit väld, ej kunde anse sig som
folkets fullmäktige, och således icke yttra sig öfver ämnen,
som endast tillkommo Rikets Ständer att afgöra, hvaremot
den vore så villig soni skyldig att lemna alla nödiga
upplysningar rörande ekonomiska angelägenheter m. m. Memoria-
C Ö ö
let slutar med en underdånig häntydning på vigten af att
sammankalla de finska ständerna »för att inhemta nationens
röst i de ämnen, som röra allas väl och gemensamma bästa».
IG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
