Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’265
intet skrädande, vänliga och gladlynta »kullan». Om du bott
en sommar på ett större landställe nära Stockholm, känner
du nog till kullan. Hvem skurar trappor och korridorer?
Kullan. Hvem bär ut slaskvattnet? Kullan, llvein diskar
skärbräden och pannor? Kullan. Hvem plockar upp potatis,
ärter och bönor samt rensar dem? Kullan. Hvem gräfver
i jorden och vattnar blommorna? Kullan. Hvem af
tjenar-ne blir utan plats i kökskammaren vid middagsbordet?
Kullan, ty hvem skulle väl vilja äta tillsammans med henne?
Hvem bär slutligen ned och upp alla korgar från båtarne?
Kullan och åter kullan.
Länge har ångbåten ej gått, knappt en halftimma, och
dock, hvilken här af kokerskors skara på alla bänkar och
stolar; jag räknar ej mindre än 45. Och hvilken smakfull
pyramid af snöhvita korgar! Det är ej utan att
menniskorna här, liksom öfverallt, sätta sin egen prägel på tingen.
Hvem tror du väl att dessa korgar, hvilka utgöra
pyramidens bas, tillhöra, om ej denna dugtiga, rundkindade och
omfångsrika matrona med den gula, renstärkta klädningen och
den svarta sidenduken kring ansigtet? Förgäfves spanar du
efter något bjefs i hennes utstyrsel. Hon är bel och ren,
och kring den breda midjan bär hon ett blå- och hvitrandigt
förkläde, så långt och bredt att en dam deraf kunde göra sig
en modern klädning. Att hon ej nedlåter sig att bära hatt,
derom kan du vara säker; nej, till och med den luftiga, hvita
halsduken, som »husan» stoltserar med vid »stora
rengörningen» om våren, föraktar hon. »Regelt» skall det vara, och hvad
är »regelaren än siden? Gissa hvad hon håller i handen? En
portemonnaie? En liten börs, tror du? Visst icke! en stor och
vid, virkad pung af hampgarn. »Regelt skall det vara!»
Se på hennes uppsyn och later! Utan krus tar hon genast
den bästa platsen, och ehuru det sedermera blir ondt om
rum, har ingen gjort min af att tränga henne undan, och
att hon kunde maka sig litet har ej fallit henne in.
Hederliga och trogna gårdvar, som känner dig vara af vigt och
värde på den plats der du blifvit ställd, och som, oberörd af
tidsandan, endast vill synas vara det du är, jag högaktar dig
och ber till Gud att ditt slägte ej må dö ut!
Men hvems är den der fula, smutsiga korgen, hvars ena
sida är råttäten, och i hvilken man instoppat en bit af
»Fäderneslandet» för att fylla bristen? Fåfängt ser jag mig om
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
