Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’304
XLII. MIN GENIUS’).
Såg du väl stundom en af dem som fått
Den viljans veka kraft uppå sin lott,
Som blygt sitt mod i ödmjukheten gömmer;
En af de tysta, hvilkas tankar gro
I adlad hjertefröjd och stadgad tro,
Hur verlden suckar och hur verlden dömmer;
Ett af de stilla väsen, hvilka gå
Som doft igenom verlden ljuft, och så
Blott andas lycka, fast den sjelf dem glömmer;
En varelse, hvarom man intet hör,
Derför att ej dess klagan någon stör,
Men som i tysthet gör hvad stort den gör
Och i sin dödssuck än sin kärlek tömmer,
Som i all ringhet är tillräckligt stor,
I det dess obemärkta sådd dock gror
Till skörd, fast verlden ej derom ens drömmer? ...
Ja, sådan var min genius! Hur jag gick
I lifvet in, berusad af dess blick,
Till idel oförsagda arbetsfrüjder!
Men nu, af hvilka makter rifs den ner!
I natt min framtid sjunker mer och mer,
Och re’n i dunklet jag försvinna ser
Min ungdoms alla drömda ljusa höjder.
XLIII. BABNEN.
I en skog två syskon små
Såg jag mellan träden leka;
Hurtig pilt med ögon blå
Höjde väg för systern veka.
Flickan upp mot himlen såg,
För att ljusets vägar finna —
Gossen, stadd på riddartåg,
Ville tufvans rike vinna.
*) Insändt af en onämnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
