Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’328
Naar Blomsten, drømmende sødt om Frugt,
Sin Krone udslaaer;
Da lever en Sjæl i hvert Rosenblad —
Det synger selv —
Og Vaarens Morgensang klinger glad
I Skov, i Elv;»
men äfven sedan, när en förtidig frost härjat lifvets sommar:
»Naar Isens Blinken er eneste Guld
Og Blomst og Frugt,
Naar Himlen hænger af Rimfrost fuld
Og Livet er slukt.»
Det är dock ingenting storartadt, ingenting hvarken heroiskt
eller demoniskt i de lifvets konflikter, som här besjungas. Det är
det enkla, det rent menskliga så väl i sången som dess föremål,
som så mäktigt tilltalar vårt hjerta och kommer oss att följa
skalden i lust och ve, i »Sorg og Trøst», med samma känsla, hvarmed
vi följa en väns skiftande öden. Med något af denna känsla är det
ock som vi återfinna honom häv i hans lefnads eftersommar, midt
i skötet af ett nytt lif, som bär rosor ännu i december, fyller
hemmet med musik och låter själens eolsharpa bäfva af stilla välljud.
Sagan om denna skaldehjertats eftersommar ligger inväfd i de
fina, stämningsrika sånger, hvilka erhållit den betecknande
öfverskrif-ten: »Ngt Liv». I »en dröm» möter skalden här sin lyckas genius.
»Upphör att lida», hviskar hon; »din Sorg vil vorde til Haab
forklaret og dog det Svundne deri tro bevaret — Du vil paa Jorden
endnu faae et Hjem». Från hennes djupa och klara blick utgjuter
sig en ström af glädje öfver hans hjerta, men tviflande om sin egen
lycka frågar han sig ännu:
»Kan Livets Have
Gjenblomstre mens pa Iløiderne det sue er?
Kan sødt Violer dække Vintergrave?»
Snart äro dock drömmens alla frågor lösta. Sorgen är vorden
forklaret — hemmet är funuet; och
»Naar Mørket staaer ude og Lampen er tændt
Og Arnen har hjemlig Lue»
då uppslås instrumentet, fina händer sätta dess strängar i rörelse
och Stuen fyldes med Klang. »Hvad de store Tonemestre har drømt»
strömmar i lefvande bilder förbi skaldens inre syn, och tonerna,
»som fra Kjærligheds Haand mildt gjennem Sjælen drager», frammana
på nytt hans ungdoms drömmar.
Men Musiken i Hjemmet tystnar; andra »Stemninger» inträda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
