Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’361
ingen körbar; endast slingriga, branta och smala gränder
för fotgängare. — Men låt oss återvända till palatserna! Det
egentligen storartade de hade, var deras vidlyftiga, i stor
stil anlagda yttertrappor af svartnad, hvit marmor. Det inre
var visserligen annat slag; marmorsalar, guld och lapis
laz-zuli uti öfverflöd! Det praktfullaste invärtes hade Palazzo
Brignole, dernäst Pallavicini, så Doria, jemte skatter af
präktiga taflor både på duk och al fresco.
På operan var jag ej; man gaf så tråkig musik. Man
ger i Italien operor, om hvilkas existens man ej har den
ringaste aning norr om alperna, lika litet som om deras illustra
kompositörer. Dessutom behöfver man ej gå på teatern;
man får höra operorna i kyrkorna. Vid sakramentets
upplyftande speltes i Chiesa de San Siro, i stället för messa,
den bekanta stora arian ur Hernani. En af mina vänner
har hört valda bitar ur Lucie vid samma tillfällen.
Kyrkornas inre var –-grannt! Golf och viiggar af
marmorarter i olika färger, lagda i rutor och rundlar samt hvita
marmorpelare med förgyllda kapitaler. »Se, det är elegant och
smakfullt!» sade min ryss. Vi följdes åt tre aftnar å rad på
stadens dramatiska teater, San Agostino, anseende
spektaklet vara en billig, 5 timmars språklektion. Det kostade l
franc och 5 sous, för hvilket pris man satt på förnämsta
platsen, en rad rottingstolar framför orkestern. Vi kände
oss båda två högst smickrade och sjelfbelåtna öfver den
lätthet, hvarmed vi förstod hvad som sades. Första qvällen
gafs »Memorie del Diavolo», öfversättning från Scribe;
andra qvällen »Monte Christo». Men se, så kom tredje qvällen
en italiensk originalpjes, och der satt vi flata och begrep
ingenting! Det är tänkvärdt nog, att öfversättning skall vara
så mycket lättare att förstå. En annan désillusion i Genua
bestods oss af »le Donne di Genova», som skulle vara så
vackra. Jag såg, Gud straffe mig, icke tre — två såg jag
— vackra ansigten! Qvinnorna af folket bär ett slags
man-tilla, »Mezzaro» kallad, af hvitt flor, men den var ej i den
gratiösa spanska formen, utan liknade ett slags smal långschal,
fästad på hufvudet.
Med min ryss gjorde jag utflykter. En dag tog vi
hästar, ett särskildt slag små sådana, som man håller i
beredskap i en gränd, der vägen bär af uppåt de berg, hvaraf
staden omgifves. Deruppe längs deras kammar ses Genuas be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
