Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’363
Fonden var dock präktig. Modenas och Pisas bergskedja,
med sina snöiga toppar klart tindrande i solskenet öfver
skyarna och dunsterna, som dolde deras fötter och lägre
sluttningar. Man kom att tänka på gudarnes boningar på
molnen, de Olympiska Pelion och Ossa. — Pisa är en åkta
gammaldags stad. Genom densamma flyter Arnö, och gamla,
backiga broar förde öfver floden. Det var annars en vällust att åka
på dessa gator af breda, flata stenar, på hvilka vagnen
rullade tyst och lätt. Jag såg två karlar med lätthet draga en
stor diligens till vagnmakaren. Rännstenen var i midten —■
ingen dum idé, när gatans smalhet förbjuder trottoirer, ty
det är väl bättre, att hästarne blöter sina skor än att
fot-gängarne gör det? — På gränsen af staden ligger en
arkitekturgrupp: Lutande tornet, Dömen, Baptisteriet och Campo
Santo. Tornet, som är rundt, består af 7 eller 8 våningar;
de sista innanför de andra, såsom en halfutdragen kikare.
Lutningen är rätt betydlig, och man känner den högst
o-behagligt, när man stiger upp i tornet genom vindeltrappan;
emellanåt vill man springa och emellanåt tar det alldeles
emot; det är en känsla, som om man klättrade uppåt
masten af ett fartyg, som slingrade i sjögång; man tycker
slutligen riktigt, att det rör sig. — Den mörka marmordömen är
härlig. Den ser mera kristen ut än någon annan kyrka jag
hittills sett i Italien. Det inre är allvarligt: hvit och svart
marmor och pelarne af ärlig gråsten. Altartaflan, oerhördt
stor, af mosaik, gjord på 1400-talet med Vår Herre i svart
på guldgrund. — Baptisteriet är en särskild, fristående
o-fantlig döm. I dess midt står ett stort döpelsekar, i hvilket
sedan urminnes tid alla stadens barn blifvit döpta. — Campo
Santo är en aflång, smal kyrkogård, omgifven af yttermurar.
På inre sidan löper en pelarrad parallelt med muren. Från
murkanten hvilar ned på pelarraden ett gammalt, blytäckt
cedertak, hvarigenom bildas en täckt, bred gång. Väggen
är prydd med gamla frescomålningar, och längs efter
densamma ses marmorgrafmonumenter från alla tidsåldrar, ända
från Greklands och Roms till Thorvaldsen. Sjelfva jorden i
den obetäckta inre fyrkanten, der jordandet sker, är
hemtad från Palestina — deraf namnet »Campo Santo».
På eftermiddagen åter ombord på vårt ångskepp,
jiådde vi, under en om möjligt ännu lugnare natt än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
