Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
såsom ett slags indirekt anmälan af den nya tidskriften
»Framtiden». Hela uppsatsen utgjordes, som du väl mins*), blott
af en flygtig sammanställning af några företeelser ur dagens
historia med det lystringsord hvarmed kyrkomötet öppnades,
samt en antydan om att »Framtiden» kunde betraktas som
en företeelse af samma art, förutsatt dock, att han komme
att utvecklas i öfverensstämmelse med det nämnda
lystringsordet:
»Må andarne drabba samman och tukta hvarandra, men i
tro och förtroende, tamt under ömsesidig förutsättning af goda
och rena afsigter.»
Nå väl! mot denna anmälan uppträdde nu en författare i
tidningen Väktaren, 11:0 51, anklagande Rcd:n att hafva
»rekommenderat och välkomnat» (?) ett mot Kristi ära stridande
företag, »samt att dermed hafva ställt sig sjelf på en likgilt ig
ståndpunkt i förhållande till Kristus, »sträckt gevär för
Kristi fiender», och sålunda gjort sig skyldig till trolöshet mot
sin Frälsare.»
Hvad den nya tidskriften beträffar, är, som du lätt
finner, hela saken af föga eller ingen vigt. Den står eller
faller med sin egen grundval och de krafter som på den bygga.
För oss gäller det här en »framtidsfråga» af belt annan
betydelse. Jag bör dock för rättvisans skull påminna dig att
anmälaren i sjelfva verket hvarken rekommenderat eller
obetingadt välkomnat den nya tidskriften, dels emedan den
möjligen kunde innebära någon fara för dem, hvilka ej våga
»pröfva allt och behålla det godt är»; »dels emedan
utgifvaren ej alltid tycktes uppfylla det nämnda vilkoret för en
rätt andarnes tuktan: dels och hufvudsakligast emedan
anmälaren ännu hyste den kanske oriktiga föreställningen att
qvinnan och hemmet icke finge eller borde taga någon
omedelbar del i offentliga religiösa stridigheter.
Nu, jag medger det, rubbades denna öfvertygelse.
Väl har jag hört äfven dig misskänna och oriktigt
uttyda den qvinliga skyggheten för hvarje omild beröring af
hjertats helgedom, och tåligt burit denna orättvisa. Väl
mins jag t. ex. huru du med denna stentorsstämma, som
synes skapad att öfverrösta vind och våg, och med denna
blick, som tycks vilja i samma ögonkast mäta himmel och
afgrund, framställde dina otåliga spörjsmål: »Hvad är den
svenska qvinnans tro? Går hon ännu i auktoritetens ledband
eller har hon verkligen tillkämpat sig en egen personlig
öfvertygelse? Och, i så fall, hvarför träder hon icke fram och
lägger sitt ord med på sanningens vågskål? Hvarför intager
icke hennes målsman inom pressen sin plats i den pågående
kampen?» Och jag mins äfven hur du harmades då du på
alla dessa frågor endast erhöll hvad du kallade »den olyclc-
*JSe 5:te häftet sid. 333.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
