Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och inskärpa i folkmedvetandet en oförvansklig sanning, hvarpå
beror vårt »vara eller icke vara». Vore det ej skada om ett
sådant ord skulle förklinga inom kamrarnas murar, eller förflyga
med ett tidningsblad? Borde det ej fångas i flygten och ledas in
i våra hem och skolor, till våra mödrar och lärarinnor, för att,
såsom en elektrisk ström, vidare fortskaffas genom ungdomen
till hela folket? Så tänkte vi. Från tanke till handling var
här blott ett steg, och så begärde vi att få införa motionen i
vårt första häfte till ett motstycke och en utveckling af det
lifvande och väckande uppslag i ämnet, hvarmed O. E. öppnade
tidskriftens förra årgång[1]. Vår önskan beviljades, på
grunder, om hvilka följande utdrag ur förf:s bref kan ge en
föreställning:
»Ni vill meddela mitt förslag i Er värderade tidskrift.
Saken förtjenar ock i sanning denna välvilja. Här är ett
arbete ifråga der qvinnan kan och bör gå i spetsen. Kanske
mer än mannen har hon också skäl dertill. Hvad är
hennes val? Antingen att i gossen ingjuta mod och fosterlandskärlek,
och lefva vördad och trygg, eller också att böja knä för
främlingar, som brännt och sköflat vårt land? Bed tidskriftens ärade
läsarinnor besinna detta, bed dem taga denna tanke till
utgångspunkt då de forska efter sina pligter såsom
uppfostrarinnor, och ålägg dem, att derefter ordna uppfostran i hemmet
och skolan. Helt visst skola våra damer då bättre än hittills
inse, att när de för svenska män sömma standarer dessa böra
utgöras af den blågula fanan, icke af hvita, paljetterade
sidenlappar, som ej tolka annat än en tanklös välvilja af
gifvarinnor, hvilka synas hafva glömt fosterlandets färger och glömt
att den svenska fanan skall vara en symbol af fäderneslandet,
ej af qvinlig frikostighet eller fingerskicklighet. Sedan urminnes
tid var modren Svea draperad endast i blått och guld; hvarföre
skola vi från oss aflägsna detta folkets barndomsminne? Hvarföre
gifver man våra studenter, skarpskyttar och skolgossar fanor,
som icke bära en skymt af dessa färger? Är det härvid ej ett
beräknadt system, hvilket naturligtvis icke är förhållandet, så
påminner det dock, hurusom man undanhåller barnet modrens
åsyn när man vill det skall »afvänjas».»
Begagnande dessa tänkvärda ord såsom inledning, meddela
vi här den del af motionen, som kan bidraga att besvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
