Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolor. Det föreföll mig alltid som en stor orättvisa, att större
delen af menskligheten skulle träla och arbeta likt djur, utan
att till vederqvickelse efter sina mödor få smaka det slags
njutning, som blott är den förunnad, hvilken fått blicken öppnad
för det höga och sköna i naturens och andens verld.»
»Du har rätt,» inföll jag; »och likväl är arbetsklassen
i städerna mindre att beklaga än allmogen på landet. Den förra
har daglig tillgång till goda tidningar, kommer ständigt i
beröring med bildade personer och har dessutom sina
arbetarföreningar, der männen kunna komma tillsammans och öfverlägga om
dagens frågor. Bonden deremot är beröfvad snart sagdt alla
bildningsmedel. Äfven i sådana församlingar der på sista åren
bättre folkskolor tillkommit, äro ju dessa endast afsedda för
barnen och det är dock ungdomen, som i så väsendtlig mån
behöfver bildas, ej genom torr lexläsning, men, såsom i
folkhögskolan, genom lefvande föredrag i ämnen, som kunna utveckla
dess fosterlandskärlek, skärpa dess omdömesförmåga och verka
förädlande på dess sträfvanden och intressen.»
»Men allmogen i din hemort egnar sig ju mycket åt
studier,» invände Agda. »Enligt hvad du berättat mig skickas ju
ofta de förmögnare bondsönerna till elementarskolan i Lund.»
»Ja visst! men just detta är vår allmoges olycka,» inföll
jag med värme. »Då törsten efter vetande griper ynglingen
är han icke i stånd att tillfredsställa den utan att aflägga
vadmalströjan och träskorna och ingå i den lärda skolan.
Sålunda bortryckt ur sin ursprungliga lifs-sfer kommer han snart
att förakta arbetarens tarfliga ställning och kasta sig in bland
dem som trängas på tjenstemannabanan. Folkhögskolan
deremot synes ämnad att allt fastare införlifva den unge bonden
med hans ursprungliga kall, på samma gång den väcker
menniskan och medborgaren till lif inom honom.»
Agda, som hade något mera politiskt intresse uti sig än
hvad fallet vanligen är med oss flickor, gladde sig på förhand
åt det välgörande inflytande sådana skolor skulle utöfva på
vårt lands blifvande riksdagsmän, och under dylika samtal hade
vi småningom nalkats »Kongens by» och lagt till vid
»Toldboden».
Vårt första besök i Kjøbenhavn gällde en af folkhögskolans
vänner, löjtnant Fr. Bajer och hans fru, i hvilkas gästvänliga
hus Agda redan var bekant. Löjtnant B. är lärare i
samhälls- och välstånds-lära vid Blågårds folkhögskola och en man, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
