Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Den bästa sysselsättning för den unga qvinnan under det
hon afvaktar sitt blifvande öde är, enligt Janet, »ett själfullt
ut-öfvande af de sköna konsterna», jemte ett måttligt njutande af
verldens nöjen. Dertill böra komma lektioner i hushållskonst
samt de omvexlande småbestyr, hvilka bättre än något annat
fördrifva ledsnaden, »denna den unga flickans farligaste fiende».
Väl skall den unga qvinnan alltid komma att hysa en viss
förkärlek för det lysande, det yttre, men man bör dock
småningom söka bringa henne derhän att skatta förtjensten högre än
skenet, att önska vara god utan att förakta att vara behaglig,
samt att sky allt, som förslöar själen och förtorkar hjertat.
Hvilken kraft, som skall bringa henne derhän, derom får man
dock ingenting veta. Hedern och pligten, hvilka i mannens
uppfostran spela en sä stor rol, finnas här icke ens nämnda; dygden
endast i förbigående. »Den unga qvinnan,» säger förfin, »har föga
initiativ, och man kan derför icke begära af henne utöfningen
ai-höga dygder. Dock bör hon ega dygden i princip och ej vara
okunnig om dess värde.» Någon närmare uppgift om arten af
denna allmänna dygdeprincip söker man förgäfves. Öm den unga
qvinnan bör lefva för sig sjelf eller för andra; om hon är ämnad
att i framtiden endast emottaga} eller möjligen äfven utöfva
något inflytande; om det finnes något samband eller någon
inbördes ansvarighet mellan hennes blifvande uppgift i hemmet och
mannens i samhället — om allt detta ger henne Janets bok
ingen aning.
Intet medvetet mål, ingen ledande grundtanke för qvinnans
lif finnas ens i de allmännaste drag antydda.
Att t. ex. qvinnan, hennes öde må gestalta sig hur som
helst, dock alltid måste utveckla sig till en sann och hel
menniska, i enlighet med de anlag Gud hos henne nedlagt; att denna
menniska dock äfven i bästa fall är en svag och ofullkomlig
varelse, af sig sjelf vanmäktig till det goda; att hon måste i sig
emottaga en högre kraft, för att sjelf ta del uti och i sin mån
bringa andra till delaktighet af ett högre9 ett evigt lif; att
qvinnan på detta sista, så väl som på alla andra lifsområden, har
sin egendomliga uppgift, icke identisk med, men djupt ingripande
i och innerligt samverkande med mannens — om allt detta låter
oss Janet ingenting veta, af den enkla orsak att han sjelf
ingenting vet derom. Blott i en enda punkt har han velat lyfta
qvinnan från instinktens till medvetandets, från barnets till
menniskans ståndpunkt. Detta må vara nog, för att i viss mån rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
