Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Hvorfor mon Nordens Mö, den hulde, væne,
vei lignes vid en Lilje, rank som Sivet,
mon det kun er for hendes Skjönhed ene?
Ak nej — men dette Navn er hende givet,
fordi der dannes i de Former rene
et Andens Frökorn til en Frugt for Livet.
Mads Hansen.
8. Småprat om poesi.
4.
Fiskerjenten af Björnstjerne Björnsson. Kjöbenhavn 1868.
En liten sjöstad, bebodd af fiskare, sjömän och
småkrä-mare; — bland dessa senare en slägt af inskränkta, men
små-kloka, beräknande och penningdryga inän, fortplantande
slägtlyn-net från far till son, ända ned till den sista ättlingen, en
vek-sinnad flöjtblåsare, i hvars själ krämarsinnet, uppblandadt med
en droppe af fantasiens »drömsaft», hotar att urarta till poesi.
— Ibland fiskrarne åter en slägt af vilda, härdiga, bland storm
och bränningar fostrade män, utmynnande också den i en sista
ättling, en högrest, svarthårig tös, med karlakraft i hand och
mannamod i sinne, men en rest af qvinlig vekhet i hjertat, som
kommer henne att med moderlig ömhet vårda sig om den af alla
förhånade krämarsonen;—medlidandet hos flickan småningom
öfvergående till kärlek och framkallande det enkla förslaget: »nu maae
vi gifte os;» — fegbeten och vankelmodet hos ynglingen ryggande
tillbaka för ett sådant steg: »thi hvad vilde Folket sigel» — Se
der den enkla uppränningen till Björnstjerne Björnssons sista
berättelse. När efter många års förlopp den förskjutna fiskarflickan
återkommer för att öfvertaga värdshusrörelsen för stadens
sjömän, och hennes dotter, den vilda och af modren föga tålda Petra,
i spetsen för alla stadens barnungar stormar den nu halffånige
flöjtblåsarens trädgård och stenar honom med hans egna äpplen
— då hade också folket otroligt mycket att säga. Det blir
emellertid uppslaget till en vändning i Petras öde, och hon uppväxer
nu mellan det vilda och råa värdshuslifvet å ena sidan, föga
mildradt af modrens hårda kärlek, samt umgänget med sin
lärare, — prestens son, den fint tänkande och kännande, men efter sitt
eget likasom efter det vilda naturbarnets grundanlag alltid
förgäfves forskande Odegaard — å den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
