- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
68

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

historisk granskning. Men efter at forfatteren langsomt har
indoptaget sit æmne, så at det opfylder ham, er han også istand
til let, naturlig og livlig at give det fra sig igen. Han viser sig
virkelig gennemtrængt af grundtonerne i den tid han skildrer
og forstår at lade dem klinge igen for os. Man foler, at hans
personer er tegnede efter virkeligheden, — og det, skönt han ej
selv har set deres virkelighed. Helten, Odowalsky, og hans
flygtige ælskede, den skönne grevinde af Lobkoivitz, gör indtryk
af sandhed i tegningen. Yi ser i dem ingenlunde dydsmonstre
efter vår tids meninger; men, hvor det gælder at male
trediveårskrigens brogede tidsalder, er slige skikkelser som disse
uundværlige. — Det er netop slige små historiske »romaner», der
for den store almenhed skal danne overgangen til den egenlige
historie med dens dybe alvår, overskygget af Guds styrende bånd.

F. B.

Fyra Noveller är namnet på ett litet svenskt häfte, som
skulle vara af föga betydenhet, såvida det icke illustrerades af en
bland Magdalene Thoresens små ypperliga lifsbilder. Såsom vanligt
visar oss förf:n menniskohjertat i våldsam strid med egna och
andras lidelser. En lastbar man, en förtviflad maka, ett fridlöst
hem utgöra taflans grunddrag. Sedan eländet stegrats genom
det enda barnets sjukdom och modrens och makans ångest stigit
till sin höjd, begifver sig den olyckliga qvinnan, drifven af öfvertro
och moderskärlek, midt i natten bort till kyrkan, för att
inskrifva det sjuka barnets namn på altartaflan och sålunda,
enligt folktron, rädda det från döden. Maktlös neddignar hon
dock vid altarets fot och ber sig der till en högre tro. Den
ångerfulle mannen, hvilken i hemlighet följt henne, närmar sig
nu, och de båda makarne återförenas under bön till Gud om
kraft för den ångrande att bättra sig — en bön, som ock i det
följande får sin uppfyllelse. Dagrar och skuggor i taflan äro
förträffligt ordnade, och det hela vittnar om djup erfarenhet,
så väl af menniskohjertats lidanden, som af den väg på hvilken
försoning vinnes.

Dödsfången och Slottsknektens son, af Elis Emil, är ett
välment försök att bidraga till dödsstraffets afskaffande genom
framställningen af huru straffets grymhet drabbar icke blott den
dömde, men äfven hans efterlefvande anhöriga. De händelser
förf:n beskrifver hafva tilldragit sig i århundradets början, och
jemför man allmänna tänkesättet rörande dödsstraffet då och
nu, må hvarje menniskovän fröjda sig öfver vår tids framsteg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free